Efter hjärtinfarkten
Suzanne Hård i Vånga trodde att hon fått en attack av panikångest. Det var en hjärtinfarkt. - Det har varit en nyttig erfarenhet och det har gjort mig till en mer eftertänksam person, säger hon.
Promenader är ett av inslagen i rehabiliteringen efter hjärtinfarkten. - Det är bra att röra sig, men man måste tänka på att inte överanstränga sig, säger Suzanne, som tar med hunden Zita på en sväng varje morgon.
Foto:
Under flera år hade Suzanne arbetat som djurskötare, något som började ta ut sin rätt rent fysiskt. Färghandeln i centrala Skärblacka hade varit till salu under en tid och Suzanne slog till. 1 juni i år öppnade hon under namnet Färg & Form. I augusti blev hon sjuk.
- Min ena dotter skulle börja gymnasiet i Arjeplog, över hundra mil bort. Det var när vi hade skjutsat henne dit som det hände.
Band över kroppen
Suzanne och hennes make hade planerat att åka till Älvsjömässan efter att dottern installerats i Arjeplog. Suzanne ville göra några inköp till affären. Innan de startade färden skulle de vila litet på sitt hotellrum. Detta var en fredag.
- Jag kände mig konstig, det bara gungade och det kändes som jag fått en hink med vatten över mig.Det var fruktansvärt Det enda jag kunde göra var att ligga på sängen. Det kändes som jag haft ett järnband runt kroppen, bröstet, ryggen och armarna.
Att det hade något med hjärtat att göra kunde Suzanne inte tänka sig. Hon var övertygad om att hon fått panikångest. Under resan ner mot Stockholm kräktes hon flera gånger.
Förvånad - inte rädd
- Det konstiga var att jag inte mådde illa, jag kräktes ändå. Någon Älvsjömässa blev det inte, vi stannade hos min syster som bor i Stockholm. Jag hade ont fortfarande, men mest i ryggen. På söndan åkte vi hem.
Inte förrän på måndagen, sökte Suzanne läkare.
På vårdcentralen misstänkte läkaren att det var något med lungorna och skickade Suzanne vidare till medicinakuten på Vrinnevisjukhuset.
- Därinne fick jag ta flera prover och de röntgade mig. Det tog hela dagen, men till slut fick jag diagnosen hjärtinfarkt. Jag blev mer förvånad än rädd.
Metallnät
Dagen därpå skickades hon till US i Linköping för kranskärlsröntgen. Där fick hon ett metallnät inplacerat i kärlet för att utvidga det. Det har hon fortfarande kvar.
Kända orsaker till hjärtinfarkt är bl a rökning, stress, diabetes och ärftlighet. Vad det var som orsakade Suzannes infarkt vet hon inte. Hon tror att den utlösande orsaken var stressen över dotterns långväga flytt.
Efter en knapp vecka på sjukhus fick Suzanne åka hem, laddad med mediciner och förhållningsorder om att vila och ta det lugnt. Hon blev sjukskriven på heltid i två månader och har därefter varit sjukskriven på halvtid, vilket hon ska vara året ut.
- Som tur är har jag haft mycket god hjälp i affären av Inger som hade den förut, så det slapp jag oroa mig för.
Rehabilitering
Efter att hon kommit hem från sjukhuset började tankarna på vad som kunde ha hänt.
- Det var först då jag tänkte att jag kunde ha dött. Jag kunde faktisk ha dött! Det blev en jättedepp, det var gräsligt.
I rehabiliteringen ingår inte bara vila utan också viss aktivitet, promenader bl a. Hon går på återbesök hos hjärtsköterska på Vrinnevi, har ändrat sin kost och skulle förstås helst sluta röka.
- Men jag har lärt mig att det inte går att ta allt på en gång, det blir också en stress.
Eftertänksam
En viktig del av rehabiliteringen är att träffa en kurator.
- Med kuratorn pratar jag om vad jag vill, det är väldigt skönt. Det är på ett annat sätt än att prata med familj och vänner. Det är väldigt bra och inte ett dugg skämsigt.
Suzanne är fortfarande trött och tankarna på vad som hänt finns kvar. Men hon är helt inställd på att börja arbeta heltid efter nyår och hon grämer sig inte över vad som varit.
- Även om det inte syns utåt har jag fått en annan syn på livet, fått andra värderingar där det materiella betyder mindre. Nu när jag kommit helskinnad ur det kan jag se att det var en nyttigt erfarenhet. Jag har blivit en mer eftertänksam person.
Så jobbar vi med nyheter