Förväntansfulla vuxna och barn har samlats vid Torps gård i Vånga för att under cirka en timme få uppleva något bortanför stadsliv och stress.
- Vi bjuder på det lilla enkla, sådant som för oss är vardag är väldigt uppskattat av många. Det är ju många som älskar djur och här på gården är det även mitt i produktionen, säger Lennart Andersson.
Gården Torp i Vånga har tillhört Britta Anderssons förfädrar under tretton generationer och har alltid haft djur. I dag har gården 175 kor och drivs enligt KRAV-certifiering. De senaste åren har gården dock endast haft köttdjur då mjölkkorna försvann 1986.
- Det fanns bara 25 kor då, vilket var för lite då och är för lite nu.
Ko-safari fyra årUnder fyra år har de genom ko-safari öppnat upp gården för allmänheten och under tisdagen är det många nyfikna barn som ser fram emot att hoppa på traktorflaket, sitta på höbalar och inspektera alla kor.
Oskar Bruse är där med sin pappa och berättar att han själv vill bli lantbrukare i framtiden.
- Jag har bestämt mig för att jag vill starta upp i Sverige, säger han efter att hans pappa har nämnt att Oskar helst vill jobba utomlands.
Lennart Andersson svarar snabbt att Oskar Bruses drömmar verkar rimliga.
- Jag är uppvuxen i stan i en lägenhet tre trappor upp men blev ändå lantbrukare, så det finns hopp, säger han.
Vill komma näraEfter en ganska skumpig åktur ut på betesmarkerna närmar till slut en stor grupp kor. Den ras som dominerar är Hereford. Rasen har sitt ursprung i Storbritannien och är en av de största på världsnivå, den klarar sig även bra under tuffa förhållanden och kan leva på gräs.
- Hereford är de kor som är bruna med vitt på huvudena, säger Lennart Andersson.
Korna är minst sagt nyfikna på safarideltagarna och vill gärna komma nära. Lennart Andersson berättar att ett traktorflak betyder mat och när han går för att ge korna mineralfoder förflyttas deras uppmärksamhet snabbt.
Maja Forsström 6 år är här med sin mormor och morfar och tycker att ko-safari är roligt.
- Det var kul att se vad korna gjorde för olika saker, säger hon.
Hennes morfar håller med.
- Det var även intressant att höra lite mer om själva produktionen och få lära sig om ett yrke som jobbar med levande varelser, säger Thomas Landberg.