Samtidigt ökar inte personer i arbetsför ålder i samma takt, vilket betyder att färre invånare måste finansiera välfärden för fler.
Försörjningskvoten från äldre är ett mått som visar hur många personer i pensionsålder det finns i förhållande till befolkningen arbetsför ålder. I Norrköpings kommun bor det 27 663 personer som är minst 65 år, och 81 769 personer i åldern 20–64 år. Det motsvarar 34 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder – vilket innebär att kommunens försörjningskvot från äldre är just 34. År 2000 var motsvarande siffra 30, skriver statistikmyndigheten SCB i ett pressmeddelande.
– Försörjningskvoten från äldre har alltså stigit något i Norrköping. När försörjningskvoten stiger betyder det att färre personer ska finansiera välfärden för fler. Kommunen följer därmed utvecklingen i riket. Sedan millennieskiftet har vi blivit färre personer i arbetsför ålder i relation till antalet äldre i Sverige, säger Lena Lundkvist, demograf på SCB.
I Östergötland har försörjningskvoten från äldre stigit i samtliga kommuner under 2000-talet. Störst är ökningen i Valdemarsvik, minst i de största städerna, Linköping och Norrköping.
Att just Valdemarsvik toppar östgötalistan är ingen tillfällighet. Mönstret känns igen från övriga Sverige där utflyttningen av unga mestadels drabbat småstäder och landsbygdskommuner.
Norrköpings försörjningskvot från äldre ligger under hela Sveriges kvot (34 i kommunen jämfört med 36 i riket). Kvoten för Östergötland ligger på 37.