Närmare 60 procent av alla våldtäktsmän hade utländsk bakgrund, enligt en ny svensk studie.
Många var också tidigare dömda för våldsbrott. Varför invandrare är överrepresenterade kan forskarna inte svara på.
– Det krävs mer forskning för att se vilka orsaker den här överrepresentationen kan bero på. Vi måste ta reda på vad som karaktäriserar de invandrare som begår våldtäkter, säger Kristina Sundquist, professor vid Lunds universitet och en av forskarna bakom rapporten till TT.
Studien är utförd av forskare vid Lunds universitet och publicerad i Forensic Sciences Research. Den har tittat närmare på 3 039 personer som dömts för våldtäkt i Sverige under perioden 2000–2015.
Majoriteten – 60 procent – av gärningsmännen var antingen första eller andra generationens invandrare. Nästan hälften var födda utanför Sverige.
Men våldtäktsmännen skiljde ut sig även på andra sätt.
Halva gruppen var tidigare dömda för våldsbrott, och en av tre gick på socialbidrag. De hade även oftare låg inkomst och det var vanligare att de bodde i socioekonomiskt utsatta områden, vilket stämmer in även i Norrköping.
När Folkbladet begär ut domar gällande våldtäkt som avgjorts i Norrköpings tingsrätt under 2020 får vi ut sex stycken.
Av dem har tre personer dömts, två personer har friats från anklagelserna om våldtäkt och istället dömts för grovt sexuellt övergrepp, en har friats helt. Fyra av de åtalade har utländsk bakgrund.
En av dem som har dömts för grovt sexuellt övergrepp har senare tagits in för psykiatrisk tvångsvård.
Fyra av de dömda har tidigare dömts för brott, en av dem har tidigare dömts till fängelse för sexualbrott. Flera av dem har skulder till Kronofogden, samtliga har väldigt låga inkomster. Missbruk av alkohol och droger är vanligt bland de dömda.
Att invandrare är överrepresenterade kan ha flera orsaker, enligt forskarna.
– Vi tror att en del av förklaringen kan bero på ökad psykisk ohälsa, missbruk, social utsatthet, dåliga skolbetyg och så vidare, säger Kristina Sundquist.
Syftet med studien är att lägga fakta på bordet.
– Det är bara genom att ta fram fakta och presentera dem som man kan lösa problem. Man ska nog inte se det som att man stigmatiserar en grupp, utan man ska tänka att med rätt insatser kan man skydda personer från att bli förövare, för att inte tala om de kvinnor som utsätts, säger Kristina Sundquist.