I min krönika från förra veckan beskrev jag varför himlen normalt sett är blå och varför den färgas röd vid en solnedgång. Jag är själv en stor fantast av solnedgångar och vid de tillfällen då det dyker upp en möjlighet till att få njuta av en brinnande kvällshimmel tackar jag sällan nej. Som alla vet så går solen upp i öst och ner i väst.
Jag är uppvuxen på Västkusten och har spenderat många kvällar på en strand med en vacker sol som elegant faller ner bakom horisonten. Om man var riktigt snabb kunde man först se solnedgången när man stod nere på stranden för att sen springa upp på en kulle i närheten och njuta av samma solnedgång en gång till.
Anledningen till detta är att ju högre upp du befinner dig ju längre bortåt horisonten kan du se. Du kan rent av lägga dig på mage på stranden, se solen falla ner och så fort den försvunnit ställer du dig upp. Du får då se den försvinna på nytt. Ett kul experiment skulle vara att ha fri tillgång till en hiss i en hög byggnad som exempelvis Burj Khalifa i Dubai. Jag undrar hur många solnedgångar man då skulle kunna se om man började på första våningen och sen jobbade sig uppåt.