Vårtecken

Nu vet jag vad som är mitt favoritvårtecken. Det är inte vårblommor, fågelsång eller takdropp. Det är ljuset. Kanske beror det på att vår snö- och köldfattiga vinter har varit ovanligt mörk som jag har kommit till insikt. Jag har samtidigt insett att min favoritmånad är mars. Den är, rent kalendariskt, vår första vårmånad. Det är nu som vårdagjämningen inträffar och för varje dag når solen lite högre på himlen. Från november till februari står solen så lågt att varje smula på köksgolvet kastar långa skuggor de dagar solen tittar fram och varje dammkorn syns tydligt i motljuset. Nu står solen så högt att smulor och damm hamnar utanför mitt synfält. Jag har istället upptäckt alla de fläckar som hamnat på fönsterrutorna under vintern som gått. Det är då som jag måste påminna mig själv om att solen är grunden till allt väder vi upplever. Solen värmer jorden, som i sin tur värmer atmosfären. (Det här kan man få en hint om kalla, klara morgnar då temperaturen fortsätter att falla trots att solen har gått upp, men det får vi ta i en annan krönika.) Den energi som solen ger jorden och jordens atmosfär blir bränslet i vårt väder.