Under främst vintern kan vår fjällkedja ge upphov till ett väderfenomen som ibland har kraft nog att bära tvåmotoriga flygplan med stillastående motorer. Det uppstår då luften blåser mot bergen och då tvingas uppåt. På grund av att trycket sjunker på dess väg uppåt, avkyls ett upptvingat luftpaket samtidigt. Det avkyls dock fortare än den omgivande luften och kommer därför att bli kallare och kallare än omgivningen. Eftersom kall luft är tyngre än varm luft blir luftpaketet så småningom så tungt att det kommer att börja falla neråt igen. På sin väg neråt sker det omvända: På grund av att trycket i luftpaketet ökar kommer det också att värmas upp, och även nu fortare än omgivningen. Efterhand blir den därför varmare än omgivningen, varm luft är lättare än kall luft och den kommer att tvingas uppåt på nytt. Därmed har en vågrörelse i luften satts igång i lä om bergskammen varför fenomenet kallas just "lävågor". Vågorna ger ibland avtryck på himlen i form av stillastående linsmoln, altocumulus lenticularis, då vattenånga kondenserar i toppen på vågen. Vågtopparna kan ibland nå riktigt högt och rådande världsrekord för högsta höjd med flyg i lävågor är 15 460 meter och slogs i Argentina år 2006.
