Väderindikator av megaproportion

Den 27 augusti 1883 kulminerade vulkanutbrottet på ön Krakatau i Indonesien med att själva ön exploderade. Explosionen var så kraftfull att ljudet från den uppskattas ha hörts på en tolftedel av jordens yta och då ha nått så långt som till Mauritius – 480 mil därifrån. Data från mätningar under den följande tiden indikerar att tryckvågen från explosionen hann färdas sju varv runt jorden och kunde noteras även fem dagar efter själva explosionen innan den mattades av. Stoft och gas som slungades högt upp i atmosfären påverkade solinstrålningen flera år efter utbrottet. Det var faktiskt så att solinstrålningen efterhand påverkades globalt i takt med att partiklarna fick tid att spridas över jorden. Målningar från Europa under åren efter explosionen indikerar att solens upp- och nedgångar pryddes av ovanligt vackra färgskiftningar. Det har till och med föreslagits, dock med mothugg, att Edward Munchs tavla Skriet, fått inspiration till sin röda solnedgång tack vare partiklar från Krakatau. Tidens väderobservatörer spårade och kartlade effekterna som syntes på himlen, och upptäckte fenomenet de kallade den ”ekvatoriella rökströmmen”. Detta var den första identifikationen av vad som idag är känt som jetströmmen.