Segelflygsäsongen är över för den här gången. Det blev inte den bästa säsongen hittills men jag har fått vara på 2200 meters höjd över Östergötland, flugit drygt 30 mil över Skåne och Småland, flugit vid sidan av mäktiga regnskurar, fått känna på naturens obarmhärtiga mäktighet och se vädrets skiftningar uppifrån. Det låter kanske dumt men innan jag började segelflyga tänkte jag på väder som något tvådimensionellt. Som om jag befann mig inuti en upp-och-nedvänd skål och att vädret liksom kom krypande på insidan av denna välvda yta. Det var först när jag kunde flyga vid sidan om molnen som jag tänkte på att vädret har tre dimensioner och även sträcker sig i höjdled. När man flyger med förstagångsflygare hör man ofta den fundersamma kommentaren: ?Se på molnskuggorna på marken? Det tänker man inte på.? Det jag tror att man menar är just att man ser vädrets tre dimensioner för första gången. Att man tidigare bara sett moln som fläckar på den blåa ytan och som är i vägen för solen. Jag kan ha fel men kanske är det inte bara jag som haft ?skål?-perspektivet på vädret? I vilket fall som helst kan en flygtur i väder med blandad molnighet verkligen rekommenderas. Dels för känslan och utsikten, men kanske också för att få en ny syn på väder.
