Perspektiv på längtan efter sommar

Omkring den 28 november 2012 rapporterade mätstationen Ojmjakon i östra Ryssland att temperaturen fallit under -30 grader. Om man ska tro den data som levererats sedan dess har temperaturen fram till den 29 januari, inte varit över -30 igen. Den högsta temperaturen som registrerats under december och januari är -33 grader och i skrivande stund ligger temperaturen på -42. På självaste julafton levererade stationen en minimitemperatur på -58 grader vilket är den ojmjakonska (?) vinterns hittills lägsta temperatur. Jag tänker att? hmm? det bor folk i Ojmjakon? och om jag längtar efter sommaren efter en enligt min mening rätt så kall, stundtals långkalsongskrävande vinter med hittills som lägst -20.8 grader för min del, hur är då inte den ojmjakonska (?) längtan? Vi kanske till och med kan göra detta till ett smått poetiskt begrepp: "Den ojmjakonska längtan". I mitten på juli i fjor nådde Ojmjakon sin toppnotering för 2012 nämligen +31 grader - alltså 89 grader varmare än nuvarande vinter! Den ojmjakonska längtan blir således poetisk men samtidigt också vetenskapligt kvantifierad. Jag ser det som lite av en bedrift att lyckas kombinera dessa två fält - poesi och naturvetenskap - på 214 ord. Om det nu är det jag har gjort??