När jag kom till jobbet en dag i förra veckan möttes jag av ljuv musik. Först kunde jag inte lokalisera ljudet, men så insåg jag att mannen jag mötte spelade flöjt där han gick under sitt paraply. Jag trodde att han gick och visslade, men det var en liten flöjt han höll i handen. Låten han spelade var 'Raindrops keep fallin' on my head', kunde inte bli annat än glad mitt i ösregnet.
Att vi är inne i den månad som av många upplevs som årets mörkaste och tristaste tycker jag, personligen, knappt märkts i år. Visst har det varit dagar när det känts som att himlen ramlat ner och regnat har det också gjort, men så kommer dagar som i måndags.
Solen skiner en hel dag från klarblå himmel, ingen vind att tala om och bara några få, men ändå, plusgrader. Då känns mörka november långt borta. Ett par timmar i solen i lekparken följt av pannkaka och pepparkaksbak med glada barn. Att man sen får avsluta dagen med en underbar musikupplevelse med delar av Östergötlands musikelit var verkligen pricken över i:et. Tack Lisa.
Efter en sådan boost känns livet ändå ljust och uppåt, trots att man vaknar till en ny dag och regnet öser ner utanför fönstret. Men just kontrasterna är det ljuvliga i livet, man påminns så lätt att man måste njuta av nuet.