Jag är ingen fotograf. Halva huvuden, röda ögon och stora föremål i förgrunden som döljer det verkliga motivet eller ger fokus på fel ställe, det är vad jag åstadkommer med en kamera. Jag är istället hänvisad till att göra mentala foton. Bild nummer ett: solnedgång, ett iskallt dopp i Motala ström, vattnet glittrar i vattendropparna och jag är nykär. Klick! Oförglömligt foto. Bild nummer två: solen har haft hela dagen på sig att värma balkongen av cement. Det är 30 grader fast klockan är 20. Det iskalla vinet ger imma på glasen. Klick, klick! Minne för livet. Bild nummer tre: vi kör motorvägen mot Lund och i fjärran ser vi ett svart, suddigt moln. När vi kommer närmre ser att det är en lokal och mycket kraftig skur. Vi krypkör, men ser ändå bara ett par meter framför bilen. Klicketiklick! Jag har aldrig varit med om något likande. Var det då meteorologdrömmarna vaknade till liv? Bild nummer fyra: vårvinter i Norrland. Solen värmde men snödrivorna var höga. Min mamma hjälper våren på traven genom att lägga snö på redan bara fläckar så att snön skulle smälta fortare. Klick! Sken solen alltid i min barndom?
Mentala fotografier
Så jobbar vi med nyheter