Istallrikar guppar runt i Motalaströmmen

Här om dagen när jag promenerade runt Motalaströmmen i Norrköping fick jag syn på ett häftigt fenomen. I vattnen flöt det omkring en hel drös med isflak som såg precis ut som pannkakor. Till min förtjusning gick jag till jobbet nästa dag och berättade att jag sett pannkaksis. Jag möttes dock av misstro eftersom pannkaksis oftast bildas längs västkusten där vattnet är salt nog för att ligga bakom bildandet. Salt gör vatten tyngre och sänker även dess fryspunkt. Saltvatten kan bli nästan 1,8 grader kallt utan att det fryser till is. I havet utanför västkusten är vatten skiktat med tungt kallt saltvatten i botten och bräckt vatten ovanpå. Ibland kan vara så kallt att det bräckta vattnet i gränsen till saltvattnet fryser. Pga. strömmar och rörelser i vattnet slipas isflaken mot varandra och flyter sedan upp till ytan med ett plaskande ljud. Så vad var det egentligen som guppade runt i Motalaströmmen då? Jo, det var något som kallas för tallriksis. Tallriksis bildas när små isflak skaver mot varandra i strömmande vatten och som under några dagar växer i tjocklek och bredd. Isflak som bildas på djupet och sedan flyter upp som runda skivor kallas alltså för pannkaksis medan runda isflak som bildas på ytan får namnet tallriksis.