För några år sedan blev jag tillfrågad att medverka i en radiointervju där jag skulle förklara varför himlen är blå. Jag började med att berätta om hur solljuset innehåller alla regnbågens färger och att varje färg har en specifik våglängd. När solljuset träffar vår atmosfär sprids det och den del av ljuset med kortast våglängd sprids mest. Ljuset med kortast våglängd uppfattar våra ögon som färgen blå och därför ser också himlen blå ut. När solen står lågt på himlen färdas ljuset en längre sträcka genom atmosfären innan det når våra ögon. Den del av ljuset som vi uppfattar som blått hinner då spridas bort och det blir istället det ljus med längre våglängder dvs. de röda nyanserna som vi ser. Detta är anledningen till att himlen kan färgas röd vid en soluppgång eller solnedgång.
Utifrån min förklaring tolkade programledaren det som att blå är en snabb färg och röd en långsam färg. Följdfrågan blev givetvis varför Ferraribilar då är röda. Borde man inte måla de blå? Det skulle vara en mer lämplig färg tyckte han.