En onödigt dramatisk koppling

Då var det dags att koppla ihop flygnörderi med meteorologi igen. Chuck Yeager är en legendarisk stridspilot som blev ett flygar-ess under andra världskriget och som senare skulle bli den första människan att färdas fortare än ljudets hastighet. I sin biografi skriver Yeager utförligt om tiden under andra världskriget. I ett stycke skriver han om luftstrid i samband med cirrusmoln, som vi ofta benämner som slöjmoln, vilka finns på hög höjd och består av iskristaller. Yeager beskriver nervositeten om man befann sig under cirrusmolnen. Ibland var det nämligen i princip omöjligt att se genom dem underifrån medan man hade god sikt ovanifrån. Fienden kunde alltså gömma sig ovanför molnen, även om de var relativt tunna. Så här under vinterhalvåret möter vi liknande svårigheter - om än fruktansvärt mycket mindre dramatiska än Yeagers. Från ovan, med hjälp av våra satelliter, ser vi enkelt genom till synes tunna cirrusmoln och luras att tro att det på marken är fint väder. Men då solen står lågt sprids ljuset av cirrusmolnen och för en observatör på marken kan det istället upplevas som mulet - något som är svårt att föreställa sig när man ser den klara satellitbilden.