Den 21 december inföll vintersolståndet. Eller om man ska vara exakt: kl 17:28. Vintersolståndet är en tidpunkt, inte en dag, och anger när jordens södra halvklot lutar som mest mot solen. Därefter vänder det och vi går mot ljusare tider. Ökningen går dock inte snabbt i början och det är ingen symmetrisk ökning som gör att dagens längd ökar lika mycket på morgonen som på kvällen. I början är det faktiskt enbart kvällarna som blir ljusare, på morgonen står det stilla. Nu i januari går morgnarna och blir allt ljusare, men ökningen på kvällen är fortfarande lite större. Anledningen är att jordens bana runt solen inte rör sig i en rund bana utan är mer elliptisk, men även att jordaxeln lutar mot denna bana. Detta medför att solen inte alltid står i söder mitt på dagen. Detta är anledningen till att, om man tittar på solens upp- och nedgång dag för dag, ser en asymmetrisk ökning av soltidsökningen. Snabbast går ökningen längst uppe i norr. 1 februari har Kiruna en dagslängd på nästan 6 timmar, och då har de gått från polarnatt. Tittar vi i söder är dagens längd 8 timmar 39 minuter i Malmö. Dvs en ökning på ”bara” 1 timme 38 minuter sedan vintersolståndet.
En ojämn ljusökning
Så jobbar vi med nyheter