Man delar normalt in våra moln i tio olika huvudmolnslag. Vissa av molnen består av iskristaller och ligger på 6-10 kilometers höjd medan andra stryker precis i trädtoppshöjd och består av små vattendroppar.
De moln som ligger lägst i atmosfären, och har en undersida under 300 m, kallas stratusmoln eller dimmoln. Dimmolnen är väldigt vanliga i vår del av världen och framförallt under vinterperioden kan de göra livet gråtrist under flera dagar i sträck. Just att molnen ligger väldigt nära marken beror på att de bildas av processer som är kopplade till mark- och havsytan. Flöden av värme och fukt från underlaget och hur topografin ser ut är avgörande för dimmolnens bildning, hur de fördelas över landskapet och hur länge de finns kvar. För att kunna göra en bra prognos på molnen innebär det alltså att kunna efterlikna de här förhållandena i våra matematiska prognosmodeller. Det har visat sig vara en utmaning av det svårare slaget eftersom processerna är väldigt känsliga. Med nya modeller som nu håller på att tas i bruk med bättre fysikalisk beskrivning av både atmosfär och underlag ökar möjligheterna. Vi har alltså hopp om att framöver kunna få bättre hjälp i prognosarbetet med den här utmaningen, men när ni framöver hör ordet dimmoln så vet ni att det alltid är lite extra osäkert.