En blixt härstammar alltid från ett åskmoln, men ovädret kan ibland vara långt ifrån platsen där blixten slår ned, att det då kan verka som om blixten kommer från klar himmel.
En ”blixt från klar himmel” uppstår vanligtvis då blixten kommer ut från baksidan av ett bymoln, färdas en relativt lång horisontell sträcka bort från ovädret i klar luft, sedan böjs nedåt och slår ned i marken.
Denna typ av blixtar har en positiv laddning och utgår från de högre belägna, isade delarna av molnet, medan de negativa blixtarna utgår från molnets nedre del.
Det gör att positiva blixtar är starkare då det större avståndet mellan moln och mark kräver större spänningsskillnad för att ge en urladdning. Blixten kan färdas mer än 40 km i horisontalled från molnet där den uppstod. Blixtar från klar himmel är farliga eftersom det kanske inte finns några hotande moln eller regn i området och man då inte är medveten om faran. Enligt en undersökning gjord i Florida (källa: NOAA) visade det sig att risken för att träffas av blixten är större i slutet av ett oväder än i början. Orsaken till detta antogs vara att folk går ut för tidigt efter det att ett åskoväder slutar. På en viss plats i Sverige åskar det 5-20 dagar om året, vilket kan jämföras med Bogor i Javas bergstrakter som har 322 åskdagar per år.