Vintern kom tillbaka till Norrköping i förrgår och det var ännu en gång med besked. Någon decimeter snö som snabbt bildar packade, hala snöklumpar varvat med lös och grynig snö och man tänker hånfullt åt sig själv "Försök cykla i det här, om du kan!". Och det går ju inte. Jag blir värre än Bambi i sådant här väder och jag tror att jag är lätt att le åt i min kamp mot att vurpa. Min chef sa för övrigt till mig alldeles nyss "Jag såg dig i morse, Emil. Du försökte cykla.". Men, som jag har sagt förr, jag gillar det och man får helt enkelt göra så gott man kan. När jag är ute i sådant väder som igår, försöker att ta mig fram genom snödrivorna, får till en början stelfrusna fingrar men blir sedan varm och obekväm och tvingas knäppa upp jackan bara för att i gengäld få ner snöflingor i nacken och snö i skorna tänker jag att: "Jaha, här går jag och förtjänar sommaren". Så ta inte bort vintern ännu, tack. Det jag önskar mig nu är att snön ligger kvar till dess att solen är stark nog att smälta bort den på egen hand. Jag klarar mig gott utan plusgrader i ett par månader om jag får lägga av mössan i solskenet i slutet av mars och höra vårfloden porla i marken runt omkring mig. Ge mig vinterväder ett tag till så att jag kan förtjäna det.
