En kurator och två sjuksköterskor på cirka 330 elever, varav många mår psykiskt mycket dåligt. Eleverna som har fått, eller befarar att de kommer att få, avslag på sina asylansökningar har det värst, men läget spiller över även på övriga elever och lärare.
– Det kan vara så i en klass att man vet att tre har fått avslag och kanske aldrig kommer tillbaka. Det sprider en oro och det bli samma för mig och lärarna. De som fått avslag känner att det inte är värda någonting, säger Patricia Eriksson.
Läs mer:"I Afghanistan blir vi dödade".
Hon berättar om sömnproblem, magont, ångest och till och med självmordstankar hos vissa elever:
– De säger till mig att de lika gärna kan ta livet av sig här än att bli dödade av talibanerna.
Vad kan du som kurator göra?
– Jag försöker få dem att se till stunden här och nu och att livet är värt att leva. Samtal och motion är det bästa, men i bland måste de bara få sova och då får vi skicka dem till vårdcentralen då de får lugnande medel att sova på.
Patricia Eriksson berättar att under de tre senaste veckorna har situationen blivit allt värre och hon vet inte riktigt hur personalen ska kunna tackla utvecklingen.
– De senaste tre veckorna många fått avslag och jag är rädd för att det bara blir fler och fler. Kulmen är inte nådd än.
Lösningen om du får bestämma?
– Då skulle alla få stanna. De har varit här länge, vill gå i skolan och har god närvaro. Vi borde göra något gott av det och här finns mycket arbetskraft som vi behöver.