2003 åkte Anders Hansson och en kollega till gränsstängslen i Ceuta på den afrikanska sidan av Gibraltar sund. Det var svårjobbat, men med sig hem fick han två nya bekantskaper: två malawiska män som han senare, när de tagit sig över till Spanien, återigen träffade. Männen arbetade sig upp på en tomatodling och när de tjänat ihop tilltäckligt, lade de pengarna på att starta en livsmedelsbutik i hemlandet. I sortimentet fans bland annat alkohol. Så kom radikala islamister och slog sönder allt och allt männen byggt upp var förstört.
Tillbaka på ruta ett.
Detta fick Anders Hansson att reagera och än mer vilja skildra människors flykt; oavsett orsak.
– Det är ju faktiskt inte bara krig och oroligheter som driver människor på flykt, utan även väderfenomen och förhöjd havsvattennivå, exemplifierar han.
Utställningen som just nu pågår på Arbetets museum är ett resultat av elva års besök i olika flyktingläger i världen; Europa, Mellanöstern, Asien, Afrika. Elva länder får han ihop det till att han varit i, och det handlar om såväl intern- som externflyktingar. Pausknappen är det som förenar dem, tänker han.
– De befinner sig i ett slags limbotillstånd, de har satt livet på vänt, på paus. Det märks en stor frustration, säger han.
I samarbete med Röda korset har bildjournalisten, som utsågs till "Årets fotograf" i Sverige förra året, gett ut boken "Flykt". Det är dessa bilder som nu visas på museet, i utställningen med samma namn. Med sitt arbete hoppas han kunna påverka på flera håll.
– Jag vill på detta sätt bidra till en human flyktingpolitik i Sverige och Europa och minska grogrunden för främlingsfientlighet och rasism, säger han.
Någonstans läste han om hur Europa skulle göra för att förbättra flyktingmottagandet:
– Det handlade om att inte stänga gränser, utan att i stället organisera flyktingströmmarna. Och att alla tar sin del av ansvaret.
På Arbetets museum passar Flykt bra in just nu. Sedan jul visas även flyktingbostaden "Better Shelter" på våning fem, där besökarna får gå in i de bostäder som utvecklats av svenska designers för att flyktingar ska kunna bo tryggare och mer hållbart. Bland annat bjuds årskurs fem upp till gymnasiet dit för att känna på hur det kan vara att tränga ihop sig i bostäderna.
– Det sätter sig i kroppen är de kommer in sheltern. Vi vill inte bara ha en envägsdialog, utan att barnen själva reflekterar och kan relatera till hur de själva har det, säger intendent Annelie Egelin Tärning.