"Vi var tvungna att gå tre mil över gränsen"

De flesta låg och sov när Rysslands president Vladimir Putin höll det tal som inledde kriget. De väcktes av bomberna som föll strax därefter. Flyktingarna som nu befinner sig i Polen var bland de första att ge sig av, många av dem redan samma dygn.

– Jag är så klart glad att vara här, säger Natalie Korolova mellan tårarna.

Hon lämnade sitt hem strax utanför Kiev tillsammans med sina två barn, fem och sju år gamla, tidigt på torsdagsmorgonen.

– Men jag är väldigt, väldigt rädd eftersom min man är kvar.

Det är till stor del kvinnor, barn och äldre som stiger av tågen österifrån, eftersom män i krigsför ålder (18–60 år) inte tillåts lämna Ukraina. Det första de möts av på perrongen är en utsträckt hand, någon som delar ut förnödenheter. En bit bort står två rykande grytor med kwasnica, en traditionell polsk kål- och köttsoppa. För många är det den första tillagade måltiden de ätit på flera dagar.

Långa köer över gränsen

Över 150 000 har korsat gränsen från Ukraina till Polen de senaste dagarna.

På järnvägsstationen i Przemysl, drygt en mil från Ukraina, trängs nästan lika många volontärer som flyktingar. Europeiska städer står skrivna på kartongbitar lite överallt som hålls upp av dem som inte kan erbjuda något annat än skjuts. En av dem är Artjom Rusalovski. Wroclaw, Dresden, Erfurt, Frankfurt står det på hans skylt. Han har kört hela vägen från Frankfurt, där han bor, med sin minibuss enbart för att plocka upp dem som flyr kriget.

– Jag är rysk, så jag var tvungen att göra något, säger han.

Två afghanska kusiner, Shafi och Bacha, går fram till honom.

– Vi vill till Tyskland, säger de.

Shafi har levt i Pakistan hela sitt liv, dit föräldrarna flydde efter den sovjetiska invasionen 1979. Han är fotbollsspelare och kom till Ukraina, där Bacha studerat i två år, för ett halvår sedan för att försöka bli antagen till något lag i den ukrainska ligan. Men han hann aldrig försöka. Flykten undan den ryska invasionen i Ukraina beskriver han som "något ingen borde behöva gå igenom".

– Efter att ha åkt till västra Ukraina var vi tvungna att promenera över gränsen. Där stod vi i kö i över tolv timmar. För mig gick det bra, jag är ung. Men det var hemskt för alla äldre och kvinnorna som tvingades bära sina små barn. Jag såg flera personer svimma, säger han.

Hoppas återvända hem

Många har en säker destination dit de vill resa. Uppemot två miljoner ukrainare uppskattas bo i Polen sedan tidigare och flera nyanlända finner husrum hos vänner eller bekanta. En av dem är Halina Sakalska, som packade väskorna och lämnade Irpin, strax väster om Kiev, tillsammans med sina två barn klockan halv sju på torsdagsmorgonen. Sedan dess har hon inte sovit ordentligt, säger hon på söndagseftermiddagen.

– Jag vet inte hur länge vi kan stanna hos min vän, men det orkar jag inte tänka på nu. Bara jag får sova några timmar där, säger hon.

Väskorna finns inte med dem på stationen. Bara några få plastpåsar vilar på golvet bredvid barnen, tio och tolv år gamla.

– Vi var tvungna att gå tre mil över gränsen, och det blev för tungt, säger Halina Sakalska.

Mac-datorn, ett par t-tröjor och varma tröjor till barnen var allt som behölls. Resten slängdes längs vägen. De flesta tillhörigheterna lämnades ändå kvar, tillsammans med maken och familjens katt.

– Jag hoppas kunna bära mina vanliga kläder som finns i garderoben hemma snart igen, säger hon.