Vid restaurang Le Petit Cambodge i centrala Paris syns fortfarande kulhÄl pÄ en av murarna. TvÄ poliser pÄ plats kÀnner efter med fingrarna, men vill inte vara med pÄ bild.
Det vill inte restaurangÀgaren heller.
"Tack för förfrÄgan, men vi har aldrig velat ta till orda om hÀndelserna 2015 och vi fortsÀtter att hÄlla en lugnande tystnad", hÀlsar Simon Octobre via e-post.
En minnesplakett vid kulhÄlen fÄr i stÀllet i ytterst korta ordalag berÀtta om vad som hÀnde.
"Till minne av de skadade och mördade vid attentaten den 13 november 2015. För 13 förstörda liv", lyder texten.
Extremister
Klockan var 21.25 pÄ kvÀllen nÀr barhÀnget pÄ Le Petit Cambodge och grannkrogen Le Carillon avbröts av skottlossning frÄn automatvapen. Det följdes av attacker mot ytterligare tre utestÀllen i nÀrheten och framför allt av ett intrÄng pÄ Bataclan-teatern, dÀr ett rockband spelade inför fullsatt publik. Tre förövare fanns Àven pÄ plats ute vid fotbollsarenan Stade de France i Saint-Denis.
NÀr kvÀllen var över hade totalt 130 personer dödats av terroristerna. GÀrningsmÀnnen var islamistiska extremister som agerade för terrorrörelsen IS.
Dagen efter var Paris en stad i sirener och sorg. Vid polisens avspÀrrningar vittnade invÄnarna om vad som hÀnt.
ââTa-ta-ta, lĂ€t det. Folk trodde att det var nĂ„got slags smĂ€llare, berĂ€ttade en av dem för TT.
ââSedan sprang vi bara, vĂ€ldigt snabbt, sade en annan.
Terror igen
Inför femÄrsdagen finns extra polisbevakning pÄ alla brottsplatserna. Terrorn har Àn en gÄng gjort sig pÄmind, i form av mordet pÄ en lÀrare som fick huvudet avskuret utanför Paris i början av oktober, följt av en kyrkoattack i Nice.
ââMan skakas Ă„terigen av att det Ă€r sĂ„ brutalt och barbariskt, att man kan döda en lĂ€rare pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet, sĂ€ger Maria BrĂ„kenhielm, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Paris.
Hon har fÄtt tÀnka mer pÄ sÀkerheten igen, samtidigt som hon fÄr vara bollplank för oroliga svenskar i staden.
ââFler uttrycker oro och rĂ€dsla. Samtidigt sĂ€ger alla att enda vĂ€gen Ă€r att försöka leva tillsammans. Vi fĂ„r inte stĂ€nga oss inne, sĂ€ger BrĂ„kenhielm.
Coronakris
InstĂ€ngt Ă€r Ă€ndĂ„ vad som gĂ€ller för tillfĂ€llet. Sedan i vĂ„ras Ă€r Paris och hela Frankrike ansatt av en fiende som skördat betydligt fler offer Ă€n terrorn. Ăver 40 000 fransmĂ€n har hittills dött i covid-19 och Ă€n en gĂ„ng Ă€r Paris nedstĂ€ngt och igenbommat.
Svenska kyrkan har fÄtt lÀgga om sin verksamhet, hÄlla gudstjÀnst via webben och satsa pÄ hembesök för Àldre och behövande.
ââMen Ă€ven om kyrkan Ă€r stĂ€ngd sĂ„ Ă€r inte församlingen det. Och man kan ocksĂ„ komma pĂ„ enskilda besök. Kyrkans uppgift Ă€r att vara öppen, ett rum för tröst, sĂ€ger Maria BrĂ„kenhielm.
Politisk strid
I Frankrike har samtidigt kampen mot terrorn Äterigen blivit en politisk huvudfrÄga. President Emmanuel Macron har skÀrpt tonen rejÀlt mot "islamistisk separatism" och utlovat ett lagpaket i början av december för att stÀrka det sekulÀra samhÀllet. Parallellt görs nya framstötar pÄ EU-nivÄ för terrorbekÀmpning pÄ internet och hÄrdare grÀnskontroller.
MÄnga andra utspel Àr att vÀnta, nÀr allehanda politiker nu börjar sondera terrÀngen inför nÀsta presidentval, vÄren 2022.
Högerpolitikern och mÄngÄrige EU-parlamentsledamoten Philippe de Villiers försöker lansera sin bror, förre generalstabschefen Pierre de Villiers.
ââDet finns situationer som krĂ€ver en militĂ€r. Presidentens uppgift Ă€r inte att smĂ„prata med Angela Merkel, det Ă€r att Ă„ka ut i förorten, stĂ€nga de extrema moskĂ©erna och leta reda pĂ„ alla vapen, sĂ€ger Philippe de Villiers i tidningen Le Figaro.
Minnessten
Vid brottsplatserna frÄn 2015 Àr det samtidigt stilla. Vid Bataclan-teatern stannar förbipasserande till för en fÀrsk fotoutstÀllning med berÀttelser frÄn terrordygnet.
Den minnessten som satts upp för de döda har ocksÄ fÄtt sÀllskap av fotografier, blommor och teckningar.
HÀr hÀlsas en sista gÄng till alla de som gick ut den dÀr kvÀllen men aldrig kom hem igen.
"Vi tÀnker sÄ mycket pÄ er", har ett barn skrivit pÄ sin teckning.
"Du fattas oss. Vi Àlskar dig", stÄr skrivet pÄ ett fotografi.