Går det att stoppa mäns våld mot kvinnor?
Ja, i alla fall till viss del – med samarbete, pengar och rätt verktyg. Ett bevis på det är projektet RIGG, som sjösattes i Rheinland-Pfalz i sydvästra Tyskland för tjugo år sedan, och har utvecklats till en framgångssaga.
Projektet föddes hösten 2000 ur insikten att problemet måste lyftas upp i offentligheten, i stället för att ständigt utmålas som en privatsak som bäst löses i hemmet, berättar Sarah Rahe, avdelningschef på departementet för kvinno- och familjefrågor i Rheinland-Pfalz, och en av personerna bakom RIGG.
"Ska inte förminskas"
– Våld mot kvinnor är ingen privat angelägenhet. Brotten ska inte förminskas, offren ska inte tillskrivas något medansvar, förövarna måste dras inför rätta. Det handlar inte om svartsjuka och relationsdraman, utan om våldsdåd eller till och med mord – brott som måste bestraffas, säger hon.
Under de tjugo år som gått har en lång rad åtgärder vidtagits, som bidragit till att minska risken för att män fortsätter att begå våldsbrott efter ett ingripande.
Tanken är enkel. I stället för att alla aktörer jobbar var och en för sig går polis, åklagare, socialtjänst, kvinnojourer och organisationer med förövarfokus samman. Arbetssättet finns i andra länder, men är i den här formen unikt i Tyskland.
I högriskfall kallas aktörerna till en särskild "fallkonferens" om det enskilda ärendet. Där diskuteras vilka åtgärder som behöver sättas in för att förhindra att våldet eskalerar och i värsta fall slutar med att mannen mördar kvinnan.
Halverad risk
Effekten är tydlig. En utvärdering av 314 våldsdåd från 2016 till 2017 visar att återfallsrisken i de fall som togs upp på en sådan konferens var knappt 20 procent, till skillnad från 42 procent i en kontrollgrupp. Med andra ord hade risken för fortsatt våldsbrottslighet mer än halverats – en av flera faktorer som vittnar om projektets framgång.
Även lagskärpningar, bland annat en som ger polisen rätt att porta mannen från hans egen lägenhet (om han delar den med den misshandlade kvinnan), har gett stor effekt, enligt Rheinland-Pfalz kvinnominister Anne Spiegel (De gröna).
– Det är ett sätt att tala om att "den som slår, han går". I många fall är kvinnan och eventuella barn traumatiserade, och att de ska behöva flytta från våningen sänder fel signal, även om hotbilden ofta innebär att kvinnan ändå måste till ett skyddat boende, säger hon.
"Ett samhällsansvar"
– Lagarna gör det också tydligt att våld i relationer och mot kvinnor inte är någon privatsak, utan ett samhällsansvar.
Satsningen är inte gratis. I år har delstaten, med fyra miljoner invånare, avsatt motsvarande 53 miljoner kronor till arbetet, en summa som inte inkluderar polisens kostnader.
Samtidigt har lyftandet av tabun med hjälp av fortbildning inom polisen och sjukvården lett till ökad kunskap och medvetenhet, och därmed ett förändrat beteende gentemot de drabbade kvinnorna, enligt Sarah Rahe på RIGG.
– Tidigare fanns en stor osäkerhet hos polisen, inte minst då ämnet till stor del var tabu i samhället. Sedan flera år tillbaka ser vi dock en positiv utveckling, som inte bara hänger ihop med att fler kvinnor arbetar inom polisen, utan också att man verkligen har tagit tag i frågan, med särskilt ansvariga och särskilda riktlinjer, säger hon.
– Från kvinnojourerna kommer hela tiden lovord, alla lyfter ständigt det goda samarbetet med polisen.
"Större medvetenhet"
Anne Spiegel ger en liknande bild, och säger att intresset från resten av Tyskland är stort.
– I andra delstater får jag ibland intrycket att poliser knappt vet var kvinnojourernas informationsblad ligger. Här finns en större medvetenhet och kunskap om vart kvinnorna kan vända sig för att få stöd.