Eleverna springer, hoppar, klättrar – och svettas. I bakgrunden dunkar musiken och emellanåt ropar idrottsläraren Stefan Saksi för att tempot ska hållas högt runt den uppbyggda och till synes krävande hinderbanan.
I taket syns en digital tavla med olikfärgat rutsystem med elevernas namn och siffror.
Allt för att ungdomarna ska kunna hålla koll på sin träning – med hjälp av det digitala pulsmätarband som de bär runt överkroppen.
Det är nämligen inget vanligt idrottspass i gymnastikhallen – utan pulsträning för killarna och tjejerna i klass 7D på Vikbolandsskolan. Eller som det också kallas, PFL-puls för lärande.
De har hållit på sedan augusti 2015, två dagar i veckan vid sidan av de ordinarie idrottspassen. Grundskolan i Östra Husby är därmed kommunens första deltagare i projektet.
Initiativet är idrottsläraren Stefan Saksis.
Han blev frälst när han läste och hörde talas om ”Naperville-projektet”, och pratade med kollegor på Vammarskolan i Valdemarsvik (se separat artikel) där metoden blivit en succé.
– Man behöver inte vara hjärnkirurg för att begripa att det är nyttigt för dagens unga att röra på sig mer. Hoppas också att politiker kan inse hur värdefullt det här kan vara så fler skolor kan få testa. Naperville har visat att det här verkligen funkar och är nu så säkra att de slutat mäta sina resultat, poängterar Stefan Saksi.
Hjärnforskning har visat att vi lär oss bättre efter fysisk aktivitet, och att hjärnan kan öka sin kapacitet beroende på vad man gör.
– När jag var liten fick jag alltid höra att man fick de hjärnceller man hade och så försvann några i taget av olika skäl. Så är det i verkligheten inte, man kan bilda nya celler om man tränar rätt. Det finns till och med forskning som visar att bra kondis och hög intelligens har ett samband, säger Stefan Saksi.
Under pulsträningen ska eleverna ligga någonstans kring 70-80 procent av sin maxpuls som finns registrerad på den digitala tavlan – i form av en grönfärgad ruta. Tar de ut sig för mycket blir rutan röd och prestationen kan göra dem för trötta till nästa lektion. De arbetar två och två för att kontrollera varandra.
– Jag tror stenhårt på det här, men det tar upp till tre terminer innan resultatet märks. Min förhoppning är att fjärdeklassarna ska få fortsätta med det här alla sina grundskoleår, säger Stefan.
Malin Wikelöv:
– Den här fjärdeklassen var redan duktig i matematik. Men deras prestationsnivå har ökat. Barnen har blivit mer intresserade och mer positiva. Många av föräldrarna säger samma sak. Någon hade till och med fått föräldrarna i löpspåret för att eleven ville springa.
Varför just matematik?
– Det är lätt att mäta. Vi har Pisa-studien och nationella prov att jämföra med. Egentligen tycker inte jag vi ska behöva mäta. Vad vi vill är att fler klasser ska vara med, säger Malin Wikelöv.
Finns det några baksidor?
– Nej, egentligen inte. Om man inte tycker att bättre hälsa är en bieffekt...
– Kostnaden är låg, vi har bara behövt köpa in pulsmätarna. Datautrustningen fanns på skolan, och den lilla tid vi tar av annan verksamhet tjänar vi in eftersom eleverna blivit effektivare, säger Stefan Saksi.
Sjundeklassarna som Folkbladet pratade med uppskattar det nya inslaget på skolschemat.
– Det är bra, men jäkligt jobbigt. Jag tycker ändå om att träna, säger Clara Gårdman.
Eddie Hildebrand håller med:
– Jag har fått bättre kondis, mår bättre och orkar koncentrera mig på mattelektionen som följer. Förra året var jag ofta mer intresserad av sånt som hände utanför klassrummet.
Och skolresultaten?
– Jag tänker snabbare och har lättare att förstå det som jag förut tyckte var svårt på matten. I de andra ämnena har jag i alla fall inte blivit sämre heller. Dessutom känns det som om sammanhållningen i klassen har blivit bättre det här året, säger Clara.