Nesser blickar västerut
Snart ska lösöret packas ihop och våningen i Uppsala säljas. Lagom till att hans nya kriminalserie kommer ut lämnar Håkan Nesser Sverige.
Håkan Nessers nya roman "Människa utan hund" skymtar Uppsala förbi. Möjligen blir det mer av Uppsala i kommande böcker. Det blir lättare att skildra en miljö på avstånd, säger Håkan Nesser, som snart flyttar från staden.Foto: Maja Suslin/Scanpix
Foto:
Det är inte bara polishjälten som har förnyats i Håkan Nessers liv. Efter över 30 år har det blivit dags att bryta upp från Uppsala.
Tillräckligt många intervjuer har gjorts på det anrika kaféet vid Fyrisån, ett stenkast från våningen som snart ska tömmas. Barnen är utflugna och det är läge att byta miljö. I framtiden tänker han och hans fru dela tiden mellan Stockholm och Gotland.
Sex rum och kök
- Nu ska sex rum och kök mufflas in i Shurgard. Vi får se om vi har någonstans att bo när vi kommer tillbaka.
Före flytten väntar en annan värld - ett år i USA. Nu i mars är det dags för första resan dit. Marknadsföringen av Van Veeteren drar igång och dessutom ska "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" visas på en filmfestival i Cleveland.
I juni går det riktiga flyttlasset över Atlanten, komplett med hund och katt, till New York. Fortfarande har Håkan Nesser inte hittat någon lägenhet, men en husbil är hyrd och den amerikanska kontinenten ska upptäckas. Det blir fantastiskt, säger han, för att i nästa andetag framhålla att han inte är någon USA-vän.
- Men New York är något helt annorlunda. USA är bara en bonus, jag struntar fullständigt i hur det går. Jag ska vara där i ett år bara för att få bo i New York som jag tycker är så häftigt. Vi har inga planer. Jag ska skriva förstås. Min fru som är läkare ska vara ledig. Det känns som en otroligt bra plan.
Ligger bra i munnen
Här hemma i Sverige är det en annan bok och en annan polishjälte som ska lanseras. Håkan Nesser är påtagligt nöjd med namnet. Gunnar Barbarotti, smaka på det du, säger han. Ordet ligger bra i munnen och det är just därför som det blir fyra böcker om italienskättade polisen; Barbarotti-kvartetten låter helt enkelt så bra.
- Det enda jag var tvärsäker på när jag var klar med Van Veeteren var att jag inte skulle skriva någon mer serie. Jag skulle inte ha en hjälte överhuvudtaget. Men efter 200 sidor märkte jag att det behövdes en utredare och han dök upp.
"Människa utan hund" heter den tjocka boken där Barbarotti löser sitt första fall. Men först en bra bit in i boken dyker han upp. De första 200 sidorna är snarare ett familjedrama. Familjen Hermansson samlas för att fira en 65- och en 40-årsdag. Men sonen i familjen - ökänd från dokusåpan "Fångarna på Koh Fuk" - försvinner under natten. Och nästa natt försvinner dottern Ebbas ena son.
Berättarstilen kallar Nesser själv för Virginia Woolf-style. Familjen Hermansson består av ett tiotal personer som alla får berätta sin version av vad som har hänt.
Ingen slump
Att Barbarotti tar så lite plats är ingen slump. Håkan Nesser är inte helt nöjd med att Van Veeteren hela tiden har hamnat i fokus. Nu skriver han på bok nummer tre i serien och ännu har Barbarotti själv inte dykt upp.
- Barbarotti är inte särskilt viktig och så ska det vara med kriminalromaner. Storyn ska vara tyngst.
Platsen för familjedramat, och kommissarie Barbarottis hemstad, är Kymlinge. Återigen är det en kärleksfull blinkning till Nessers gamla hemstad, en diminutivform av Kumla. Men det är också en t-banestation i Stockholm, som byggdes men som aldrig invigdes. En helt ny stadsdel hade projekterats, men planerna skrinlades och enligt legenden stiger bara de döda av i Kymlinge.
Fiktiv realism kallar han det själv för. Om Van Veeteren fanns i ett helt påhittat land ligger Kymlinge definitivt i Sverige, i Boråstrakten.
- Du slipper den onödiga detaljrealismen som jag inte är så road av.
"Shit happens"
Inför avskedet av Van Veeteren var Håkan Nesser totalt osentimental - det var trots allt bara en romanfigur. Men faktum kvarstår - Van Veeteren har gjort Håkan Nesser ekonomiskt oberoende flera gånger om och gjort honom till ett stort namn inte bara i Sverige.
- Shit happens. Det är tur att jag är så pass gammal att jag kan ta det med ro. Det finns sämre böcker som säljer ännu mer och bättre böcker som inte säljer alls. Utrymmet för godtycke i världen är stort. Man får vara tacksam för att det har funkat och inte tro att det har med kvalitet att göra. I mina mest optimistiska stunder tänker jag att det möjligtvis beror på att böckerna är lite bra också.
I dag hade han aldrig börjat skriva om Van Veeteren. Det finns alldeles för många polishjältar i den svenska deckarboomen, menar han. Det är "too much".
Och ändå kommer du nu med ytterligare en medelålders manlig frånskild polisman?
- Ja visst. Men det är inte det som är det viktiga. Jag försöker inte skapa en ny originell polisman. Jag vill berätta en bra historia. Den grubblande grå gubben är ju en schablon. Sherlock Holmes, Maigret eller Morse. Alla är likadana. Det finns unga kvinnor också, men då blir de en annan schablon. Kanske är det kritikerna som tänker i schabloner.
- Just nu görs det för mycket polisfilmer, det kan inte jag rå för. Jag kan stå för det jag skriver, men det har ju aldrig varit min mening att skapa en person som kan knäcka Beck, Wallander och Van Veeteren.
Så jobbar vi med nyheter