Klockan är 13 och för samhällseleverna som läser mediainriktning i årskurs två på De Geer är det dags för lektion i journalistik, reklam och information. En efter en plingar det till när de kopplar upp sig till lektionen i Google Meet, en tjänst på internet där man kan ha videomöten. Här möts de av tydliga instruktioner på lektionens upplägg, såväl muntligt som skriftligt.
Något Karin Ernman Kornhammar insett är av yttersta vikt när det gäller distansstudier.
– När vi är i klassrummet kan jag se på deras reaktioner om det är något de inte förstår. Men i Meet är det inte alla som säger till, de vill inte utmärka sig inför sina klasskompisar, utan låtsas att de förstår, även om de inte alltid gör det.
Eleverna har sett filmen 438 dagar, som de nu ska diskutera och analysera. Karin Ernman Kornhammar ställer frågor och eleverna räcker upp handen för att svara. Den digitala handen alltså, i Meet.
– Det gick ju bra. Det märks att det här intresserar dem, säger hon efter lektionen.
Allra helst vill hon förstås vara i skolan och undervisa. Alla positiva effekter av det blir ytterst påtagliga när tillvaron blir digital.
– När jag är i klassrummet kan jag se när de inte orkar längre, när det är dags att avbryta. Att undervisa digitalt kräver mycket mer planering, även om jag alltid har planerat mycket. Dessutom är det mycket roligare att träffa eleverna på riktigt!
Finns det något positivt med distansstudier då?
– I Meet kan man dela in dem i smågrupper, där de får diskutera. Jag kan spela in samtalen och lyssna efteråt. I klassrummet hade jag aldrig kunnat lyssna på alla, säger Karin Ernman Kornhammar och fortsätter:
– För vissa elever passar också distans bättre, de presterar bättre när de får sitta hemma i lugn och ro i stället för med 31 andra i klassrummet. Och de som har svårt att komma upp på morgonen, får ju lite sovmorgon.
Då och då dyker det upp larm om att den psykiska ohälsan ökar bland eleverna, när de tvingas studera hemma. Karin Ernman Kornhammar är medveten om att det finns elever som inte alls mår bra av det.
– De har behov att träffa kompisar, få resons och bekräftelse från läraren och att ställa frågor.
De här eleverna kan få möjlighet att komma till skolan och sitta någonstans.
För de här eleverna är det här den andra vändan med distansstudier. Ida Sandin Sundkvist ser annorlunda på pandemin nu än i våras:
– Det känns mer seriöst nu, man tar det mer på allvar. Men de måste påminna om restriktioner varannan vecka, för många glömmer bort.
Eleverna är ense om att det är ganska tråkigt att vara hemma. Speciellt att inte få träffa lärarna och kompisarna i skolan. Men det finns också ljusglimtar.
– Jag skulle säga att det är 50-50. Man får ju sovmorgon, och det är ju skönt. Men det är tråkigt att inte träffa folk, säger Jhoel Karlsson.
Under lektionen Folkbladet var med, valde Sonja Doll och Freja Stople att sitta tillsammans.
– Vi brukar inte träffas när vi har distans, men nu har vi varit ute och fotat tillsammans. Så vi tvingade oss ut!, säger Freja Stolpe.
– Det är så tråkigt att bara vara hemma, själv. Man blir rätt så seg, säger Sonja Doll.
Båda känner sig mer skrämda av viruset nu, än i våras, och kan de genom distansstudier vara med och stoppa smittspridningen, så gör de gärna det.
– Vår rektor är guld värd som tog det här beslutet, säger Freja Stolpe.