Per-Erik Störe ringde mig i början på november. Han ville att vi båda några dagar före jul skulle stå ett par timmar på Viberga och samla in pengar till Frälsningsarmén. Självfallet ville jag vara med på det. Jag har ett varmt och gott öga till Frälsis i Finspång och utsikten att få diskutera med Per-Erik gjorde sannerligen inte det hela sämre.
Parkeringen var nästan full på Viberga och det var mycket folk i omlopp på Stora Coop, Royal Herr och alla de andra affärerna som håller till på Stormarknaden.
Per-Erik Störe känner nästan alla och nästan alla tycks känna Per-Erik. Han har och har haft ett finger med i det mesta i Finspång. Han har gjort stora insatser för bandyn, drivit företag, socialdemokrat, föreningsmänniska ut i fingerspetsarna och en entreprenör i ordets sanna och riktiga bemärkelse. Störe är också något av en levande uppslagsbok när det kommer till Finspångs historia.
Under de dryga två timmar vi står och samlar in pengar berättar Störe en mängd historier om folk från Finspång som blivit statsministrar, talmän, stora företagare och/eller som varit profiler i föreningar av alla de slag.
Dessutom planerade vi framåt. Ett näringslivsarrangemang i mitten av april som Störe har snickrat ihop med bra deltagare. Han bokade mig även - på uppdrag av Gösta Johansson - som vårtalare den 30 april.
Mer att läsa: Kärlekens handlingar.
En av alla historier han berättade handlade om dråpliga minnen från Frälsningsarméns söndagsskola i Finspång. Runt oss flockades vid flera tillfällen stora flockar av personer som drogs in i historierna genom bekantas bekanta som Per-Erik Störe plockade upp ur hatten.
Vi var nog ett hyfsat bra par som pengainsamlare för Frälsningsarmén. Få kom undan Störes örnblick på bekanta med plånböcker och portmonnäer. Och många ville diskutera Folkbladet och politik med mig. Målet är högt satt. 20 000 kronor som kan omvandlas till presentkort á 1000 kronor åt tjugo Finspångsfamiljer till jul; det vill Frälsningsarmén få in.