En gång i tiden, ja faktiskt för cirka 20 år sen, var jag student och hade alla möjligheter i världen att vända på dygnet. TV-utbudet var ganska skralt nattetid på den tiden och fram på småtimmarna gick det på TV4 en serie som hette Kvinnofängelset. Det var lite blekt och fult och kulisserna var inte alltid av högsta kvalitet. Vid den här tiden var serien redan 15 år gammal så att den kändes lite sliten var inte så konstigt. Men på nåt sätt fastnade jag ändå. Det var kanske att det i stort sett bara handlade om kvinnor, kvinnor som var offer, kvinnor som var förövare, kvinnor som var maktlösa och kvinnor som maktmissbrukade. Eller så var det att det faktiskt hände saker i varje avsnitt, mycket drama och en hel del action. Jag blev i alla fall fast. I slutet på 1997 hittade jag en e-postlista med andra som också följde tv-serien. Varje avsnitt diskuterades flitigt och efter ett tag tyckte folket på listan att de började lära känna varandra och att det var dags att ordna en fest så vi fick träffas "på riktigt". Det blev starten på både en fanklubb och ett kompisgäng som i olika sammansättningar hållit ihop sen dess. När serien var slut, efter 692 avsnitt, ordnade vi en manifestation utanför TV4-huset och överlämnade en namninsamling. Vi ville ha en repris. Det fick vi också i början på 2000-talet I måndags plockade TV4 upp serien igen. Den här gången i TV4 guld (men också i TV4 play där varje avsnitt ligger fritt i en vecka).
Hur var det då att återse damerna bakom galler, att återvända till det australiska fängelset? Det var lite som att springa på sin första kärlek på stan, man blir glad och nostalgisk men kan inte låta bli att granska lite extra för att se hur tidens tand har fart fram. Det är i år 25 år sen serien började sändas i Australien och tv-tekniken har verkligen gjort framsteg sen dess. Samhället har också förändrats och, i alla fall som svensk, har man en annan kvinnosyn nu. Men det som alltid kommer att stå sig är alltid en bra berättad historia. Inte för att manuset ska jämföras med Shakespeare men en bra berättelse är en bra berättelse oavsett vilken tid den utspelar sig i.
Ett tag var australisk tv stor i Sverige. Vi hade Grannar, Doktorn kan komma, Floden blev mitt liv och Home or away. Jag tycker att det är dags att inköparna sneglar lite på Australien igen och köper in exempelvis A place to call home. Den har kallats för Australiens svar på Downtown abbey men jag tycker inte riktigt de är jämförbara även om den här serien också utspelar sig kring en rik familjs gods. Här är vi dock på Australiens landsbygd på 50-talet. Australien var på sitt sätt väldigt präglad av andra världskriget och sin nybyggaranda. Samtidigt fanns de gamla banden med Storbritannien kvar som en navelsträng.
Säsong två började sändas "down under" i söndags. Danskarna började sända säsong ett i mars. När får vi se den på svensk tv?
Mad Men har haft en ganska "låg" säsong. Mycket handlar förstås om att Don Draper är på botten. Jag önskar att de skulle skriva ut hans hemska fru Megan ur serien. Hon framstår bara som ett förvuxet barn. Mer intressant är Drapers dotter som på ett sätt är föräldralös. Mamman bryr sig om "fel" saker och pappan är frånvarande. Jag hoppas de utvecklar hennes karaktär mer.