Jag skrev i våras om Bron (SVT) som fått två remakes. Den ena är amerikansk och utspelar sig på gränsen till Mexico. Den andra heter The Tunnel och handlar om en fransk och en brittisk polis som måste samarbeta när ett lik hittas i tunneln under engelska kanalen. På måndag börjar SVT att visa den första säsongen. För de inbitna fansen kan det förstås vara svårt att inte göra jämförelser men serien har fått bra kritik och precis likadan är den inte.
Det är reprisernas högsäsong men allt är inte trist för att det redan är visat. På söndag sänder SVT Searching for Sugarman . Det är en Oscarsbelönad dokumentärfilm i långfilmsformat om musikern Sixto Rodrigues . Det är tacksamt att SVT bjuder på en andra chans för alla som missat filmen.
Kanal 11 sänder Sol, fest och oroliga föräldrar i repris med start på söndag. Det kan vara en av de sämre brittiska idéerna på ganska länge. Man får följa ungdomar som festar loss på chartersemester medan föräldrarna får övervaka dem i smyg. På slutet konfronteras de. Föräldrarna delar ut lite bannor och ungdomarna skäms lite. Ofta visar sig den, för oss svenskar, märkliga brittiska moralen också. Fy på dig om du har sex men att du råsuper är inget konstigt alls – om du inte är flicka och då inte kan ta vara på dig. Stupfulla 17-åriga pojkar är inget konstigt alls.
En av de saker jag uppskattade efter jag hade flyttat till Norrköping var att läsa om Moa Martinsson s böcker. Plötsligt fick platserna liv och relevans för mig. På måndag kväll visar SVT ett halvtimmes långt program om Moa Martinsson. I programmet medverkar bland andra hennes son.
En fundering jag har, efter att nu ha sett en och en halv säsong av Under the dome , är varför Stephen King s böcker ofta blir såna lågbudgetproduktioner. Låt vara att hans böcker är ganska ojämna. En del är riktigt välskrivna, för sin genre, andra ganska slafsiga böcker. Han har dock miljontals läsare världen över och i segmentet unga män var han när jag var tonåring kung. Han böcker kan fungera som en ingång i bokläsningens värld och som sagt, vissa av böckerna är riktigt spännande och bra. Men sen händer det nåt när de ska bli film/tv-serier. Carrie och Lida är väl de romaner som bäst förvandlats till film, sen finns det ett otal exempel på b-filmer: Christine och Tommyknockers till exempel. Tyvärr sällar sig Under the dome till den kategorin också. Det finns en bra story men jag får hela tiden känslan att den hade kunnat göras bättre. Varför kan en sån bästsäljarförfattare inte få bättre film- och tv-kontrakt?