Bilder från förr
Dagens bilder är från Lotorps bruk runt år 1900.
Vid den tiden byggdes smältsmedjan om och elektrifierades, samtidigt som härdarn försågs med hjälpbrytningsmaskiner, för att underlätta smältsmedernas tunga arbete.
På den här tiden sysselsatte Lotorps bruk omkring 250 arbetare, varav några syns på bilderna.
Bilder som vi hämtat från Finspångs kommuns mediaportal.
Lotorps bruk drogs några år efter år 1900 in i en kedja av affärstransaktioner, som drabbade Finspångs Styckebruk under första årtiondet av 1900-talet.
Tillverkningen började sedan gå bakåt även i Lotorp.
Stålgjuteriet lades ned och yxtillverkningen flyttades till Finspång. På julafton 1915 stoppades smältsmedjan i Lotorp.
Martinverket och ånghammarsmedjan arrenderades från 1916 av Kolsva bruk.
Men år 1919 nedlades även denna tillverkning, varefter hamrarna i Lotorp tystnade efter att ha dunkat i nära 300 år.
Lotorps bruk grundades nämligen redan 1635 av Gillius Johansson, som också kallade sig Gillis de Flon.
Gillis var först kanongjutare vid Finspångs bruk åren 1627 - 1636. Men 1635 anlade han en stångjärnshammare i Lotorp.
I Risinge hembygdsförenings årsbok 1985 kan vi läsa följande:
"Vem var då Gilius Johansson de Flon som satsade all sin kraft på att anlägga ett nytt bruk nära Finspång i en vattenled, där redan Börsjö bruk fanns?
Mäster Gillis bodde på Grostorp och nämns i ett kontrakt över anställda hos Louis De Geer, som Gillis Constant med yrkestiteln "formuer", det vill säga formare.
Hans far Johan Constant, som kom från Bourdeaux, gifte sig i Lièges, de Besche och De Geers hemstad, med Maria de Besche.
Mäster Gillis de Flon var alltså genom släktskap och eget arbete, nära knuten till järnhanteringen i och omkring Finspång.
Det är därför naturligt för honom att ta kontakt med bönderna i Lotorps by och av dem arrendera strömmen nedanför byn.
Byggnationen kommer igång 1635 och snart dunkar hammaren fram de första stängerna, men som framgår av Bergmästarrelationen och tingsprotokollen, avbröts verksamheten dramatiskt genom vådeld 1636 och genom mordbrand 1638.
Gillis de Flon gav emellertid inte upp utan började omedelbart återuppbyggnaden och på en karta från 1650 kan man se att hammaren på nytt står där.
Något större antal anställda hade inte bruket. Hammaren drevs av en hammarsmed med dräng och hyttan förmodligen av bergsmän i orten. Att Gillis de Flon underhöll ett intimt samarbete med de Geers industrier, kan icke förvåna."