När vi kom dit låg där vad som såg ut som ett mänskligt kranium samt mindre ben och knotor.
Redaktionen fick ett anonymt tips om skelettdelarna i jordhögen. När vi kom till platsen, strax bakom kyrkan i Tjällmo där det förvaras avfall som löv och jord från skötseln av kyrkogården, låg där vad som såg ut som ett mänskligt kranium samt mindre ben och knotor.
Skelettdelarna vid Tjällmo kyrkogård ska nu undersökas av polisen.
Enligt Malin Helgesson Molin, kyrkogårdschef Borensbergs pastorat, har de tagit ärendet vidare.
– I det här fallet inleddes genast en intern undersökning om huruvida vi kunde utröna hur kvarlevorna hamnat på en så olämplig plats. Vad vi kan förstå så tyder dessa kvarlevors placering på att de hamnat där för länge sedan och att kraftigt regn och oväder bringat dessa i dagen.
Eftersom nuvarande kyrkogårdpersonal är ny kan man inte få information om tidigare hantering av materialet på platsen. Pastoratet förutsätter dock att före detta anställda följt de tydliga rutiner Svenska Kyrkan har i dessa fall och att kvarlevorna inte uppmärksammats av tjänstgörande kyrkogårdsarbetare tidigare. Malin ger en möjlig förklaring till kvarlevornas placering.
– Då kvarlevorna anträffats utanför kyrkogårdsmuren finns även möjligheten att de är daterade från innan 1863 då vissa dödsfall, till exempel vid suicid, innebar att personen inte fick begravas inne på kyrkogården och istället jordfästes utanför.
För att försäkra sig om att det verkligen är kvarlevor från kyrkogården och inte resultatet av något brott, har pastoratet kontaktat rättsväsendet.
– Vi har kontaktat polisen i Motala för att få deras bedömning av frågan, avslutar Malin Helgesson Molin.
En intern undersökning inleddes direkt.
Redaktionen fick ett anonymt tips om skelettdelarna i jordhögen vid kyrkogården.
Trots detta menar både Eva Årbrandt, jurist på rättsavdelningen på Svenska Kyrkan, och Malin Helgesson Molin att man inte behöver vara orolig att eventuella rester efter bortgångna nära och kära kastas bort med kyrkogårdens trädgårdsavfall. Jorden från kyrkogården forslas aldrig bort utan återanvänds och eller förvaras på plats.
– En grav får enligt begravningslagen inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas.Om något sådant ändå sker tas delar varsamt omhand och läggs tillbaks i gravplatsen, alternativt grävs delarna ned på begravningsplatsen, säger Eva Årbrandt.
En åsikt som Malin Helgesson Molin ytterligare förstärker:
– Vi har tydliga rutiner för hantering av kvarlevor som är mycket starkt etiska och värdiga, och dessa rutiner har nu förstärkts hos den nuvarande personalen. Risken att de kvarlevor som grävs upp är nutida är väldigt liten.