Det är Tisenö i sjön Tisnaren strax norr om Rejmyre och Hävla på gränsen mot Sörmland Niklas Palmcrantz pratar om. En 1,25 kvadratkilometer stor ö, en värld alldeles för sig själv. Av gamla kartor från 1760-talet framgår att det då bodde drygt tio familjer på ön fördelade på två byar. Antalet fastboende har sedan växlat. I dag finns det tre hushåll på ön och två åretruntboende. Förmodligen är det okänt för många Finspångsbor att det finns en bebodd ö i kommunen.
För ett av hushållen svarar Niklas Palmcrantz. Han är inte längre åretruntboende på ön, men har i hela sitt 60-åriga liv haft ön som en fundamental grund i tillvaron. 1931 hade hans farfar Eric Palmcrantz köpt gården Tisenhult på fastlandet och två år senare även Tisenö. Strax innan Eric Palmcrantz köpte Tisenö hade ladugården brunnit för andra gången. Den byggdes aldrig upp, men 1938 byggde Eric Palmcrantz det fårahus och ladugård som finns kvar än idag.
När Tisenhult såldes 1959 flyttade Niklas farfar och farmor hit.
Någon form av lantbruk/jordbruk har nästan alltid funnits på Tisenö. Några år hade Niklas far, Dag Palmcrantz, en omfattande potatis- och veteodling på ön.
Niklas Palmcrantz föräldrar var skilda och han bodde med sin mor i Stockholm, men tillbringade mycket tid på Tisenö.
– Men jordbruk var aldrig något för mig. Jag fick redan som barn ett stort intresse för naturen, det hade jag gemensamt med farfar och far och var nästan alltid ute i skogen med bössan, eller senare med kameran.
Ändå skulle han efter studier i Kanada komma tillbaka till Tisenö som just jordbrukare.
– Jag hade kommit i kontakt med organic farming och ville prova ekologiskt jordbruk tillsammans med min far.
1982 övertog Niklas Palmcrantz och hans dåvarande hustru Isabella Hermelin Tisenö och började driva ekologiskt jordbruk. De var bland annat med om att bygga upp det ekologiska utbudet av kött och grönsaker på Coop.
Numera är produktionen mer inriktad på självhushållning. 1994 började Niklas satsa på djur och har för tillfället upp mot tio kor och 20 tackor.
Det här var år som Niklas Palmcrantz var fastboende på Tisenö, men sedan 2000 är han naturbrukslärare på naturbruksgymnasiet i Järna, där han även bor.
När vi träffas på ön bor han i ett litet fritidshus, men håller strax intill på att bygga ett större hus där han tänker bosätta sig.
– Det är ett hus jag har flyttat från Fiskeboda i Julita, ungefär sex mil härifrån.
När familjen Palmcrantz kom till Tisenö fanns det i stort sett bara huvudbyggnaden från sekelskiftet 1700/1800 och den gamla ladugården. Sedan dess har det byggts flera hus, bland annat ett lerhus, där en åretruntboende finns. Till det kommer alla sommarhus. Ett 20-tal tomter är avstyckade.
Sommartid hyrs huvudbyggnaden med tolv sängplatser ut, där annars Isabella Hermelin, bor som en av två åretruntboende. Det finns också en liten stuga på en angränsande ö, Lilla Barrholmen, att hyra. I hyran ingår vackra naturpromenader genom skog och över ängar och hagar. Kanske dyker en fiskgjuse eller rådjur upp. Möjligheten till fiske finns liksom kräftfiske.
1971 fick ön en egen färja.
– Det är en färja från Fotö i Göteborgs skärgård från 1951, som min far köpte för skrotpriset och fraktade hit landvägen.
Färjan kan ta 20 ton och har varit oumbärlig när alla hus har byggts.
Den kommunala servicen är inte speciellt omfattande på ön och behovet finns egentligen inte. Posten hämtar man uppe vid vägen, 300 meter över stavsundet och ytterligare en kilometer från färjelägret.
– Vattnet i Tisnaren är så bra så det kan vi ta direkt och vi har en egen avloppsreningsanläggning, säger Niklas Palmcrantz.
Sjukvården når ut till ön, det fick han bevis på för ett tag sedan.
– En sommargäst ramlade och slog sig. Mitt i natten kom brandkåren med en båt. Det var skönt att se att det fungerade.
Med 60 år på Tisenö är Niklas Palmcrantz band till ön starka.
– Som lantbruksenhet har gården sina begränsningar, men jag skulle aldrig byta. Just öns avgränsning är något jag tycker om. Det är inte lantbruksintresset som har varit drivande för mig, utan platsen. Jag skulle inte kunna tänka mig att skaffa en gård på något annat ställe.
– Ekonomiskt och rationellt kanske det vore bättre att plantera skog på hela ön, men det kan jag aldrig tänka mig. Tvärtom, skulle ja vilja ta fram mer kulturområden. Att ha djur är grundläggande.
– För mig har det aldrig varit något annat än Tisenö, säger Niklas Palmcrantz.