Det är en pigg och pratsam hundraåring som bott på Hällestadgården de senaste elva åren.
Hur känns det att fylla hundra år och vad är hemligheten med att bli så gammal?– Det känns väldigt behagligt. Jag får ofta frågan hur jag bär mig åt, men jag har inget bra svar på det, säger Sören Andersson.
Men han har ett speciellt minne.
– När jag var i fyraårsåldern räddade jag livet på min kompis. Vi lekte vid ån i Borggård och han ramlade i och flöt iväg. Jag sprang till verkstan direkt och de tog sig ut med en eka och räddade min kompis, berättar Sören Andersson.
Han jobbade på Borggårds bruk från början av 1930-talet till pension 1984, med undantag av en kort period på Siemens.
– Jag trivdes bra på bruket och var verktygsmakare de sista åren. Det tog jag med mig som pensionär när jag började ägna mig åt träslöjd.
Träskrin, nyckelharpa, stolar, tuppar och smörknivar är några exempel på vad han tillverkat.
– Jag är nästan dagligen i snickeriverkstan. Jag tror att det är därför jag håller mig så pigg.
Han trivs ypperligt på Hällestadgården.
– Jätteroligt att vi har en pigg hundraåring här. Han är verkligen positiv och piggast av alla. Han har alltid aktiviteter och projekt på gång, säger Pia Asplind, enhetschef på Hällestadgården.
Före detta Borggårdsgrannen Annika Ståhlbom, numera bosatt i Årjäng, överlämnade en present.
– En träbit så att han kan snida mer fina saker. Jag tror att han blivit så gammal tack vare att han vuxit upp i Borggård, folk blir gamla där, konstaterar Annika Ståhlbom.
Sören Andersson har två barn, tre barnbarn och fem barnbarnsbarn.