Tecknarens ögon
Drottninggatan i Norrköping 1966. Del 3 i den här sommarserien.
Det kan vi konstatera eftersom tecknaren Bernard Handell skrivit "-66" efter sin signatur och det innebär att teckningen har 56 år på nacken.
Så om ni inte riktigt känner igen er i stadsbilden, är det fullt förståeligt.
Men det vi absolut känner igen, är ju Konstmuseet, som tronar längst bort i teckningen vid Kristinaplatsen.
Vid tidpunkten för den här teckningen, 1966, var den här byggnaden hem för både konst stadshistoriska samlingar och först på 1980-talet övergick museet till att bli enbart konstmuseum.
På den här tiden fick allmänheten köra bil på Drottninggatan och 1966 var det fortfarande vänstertrafik, vilket man kan se på bilen.
Till vänster ses butikerna Nords och Ryns, som var stora och populära på den här tiden. Hos Nords sålde man textilier och på Ryns skor.
Och längst upp till höger på husväggen är det reklam för Sterns "I tip top kläder". Vilket var nog så sant på den här tiden, när Sterns hade flera butiker i Norrköping, bland annat på Drottninggatan.
Precis som idag kommer det en spårvagn rullande mitt på Drottninggatan och ska vi tro Handells teckning ser det ut att vara ett enkelspår, precis som det är på den här delen av Drottninggatan idag också.
Men de flesta av de hus som syns på teckningen är rivna och borta sedan länge. Till höger nere vid gatan var det tydligen en järnhandel på den här tiden och till höger om den ett bastant träplank.
Långt ifrån den finish, som vi upplever vid en promenad på Drottninggatan i vår tid.
Bernard Handell har i boken skrivit ett "tidsdokument" från gårdagens Norrköping. En trafikolycka just på Drottninggatan.
"På 1930-talet inträffade en trafikolycka i korsningen Hantverkare- och Drottninggatan. En 17-årig yngling som kom på sin nyinköpta cykel - en Hermes - blev påkörd av en bil, som framfördes av en godsägare från Vikbolandet.
Det stod klart att det var godsägaren som var vållande till olyckan och han erbjöd sig att ersätta den trasiga cykeln med - rotfrukter!
Ynglingen sa att det kunde väl gå bra, om cykelreparatören var villig att ta emot rotfrukter för reparationen av cykeln.
Det var han inte och så blev det rättegång. Ynglingen fick sin cykel reparerad och godsägaren blev dömd att betala kostnaden för cykeln plus böter för ovarsam framfart och blev på det sättet något fattigare på pengar.
Men i gengäld blev han den erfarenheten rikare att inte blanda in sina rotfrukter i alla möjliga - eller snarare möjliga sammanhang."