Minnen från förr
Här kommer den andra av tre delar om Folkets Park i Finspång, nedtecknade av sjuksköterskan Elsa Christina Ek, som skrev artikeln 1983 i boken "Vandringar i tiden i Finsponga län", som gavs ut via en studiecirkel hos ABF i Finspång:
"I Parken skedde mitt första möte med operett och teater.
Några stickprov:
1932 visades bland annat Maritza med Inez Köhler som primadonna och Cirkusprinsessan med Adele Weine.
1933 Zigenarbaronen mer Eric Wilkman. Man gav Dollarprinsessan, Konung för en dag och Czardasfurstinnan med Ingrid Arnoldsson och Eric Wilkman och Läderlappen med Carl Axel Linde, Inez Köhler ocn Dagnar Bentzen. Ökensången spelades med Karl Hellgren och Hilde Nyblom.
1934 gav Signe Trobäcks sällskap Sista valsen. I "Mina systrar och jag" spelade Annalisa Ericson och Maritta Marke huvudrollerna. Textorius operettsällskap gav bland annat Glada Änkan.
1935 kom Gri-Gri med Adele Weine. Och Johann Straussoperetten "En kvinna som vet vad hon vill" gavs med självaste Zarah Leander. Trobäcks gav Furstinnan Jadja och Ökensången kom tillbaka, nu med Folke Andersson som Sid el Kadi. Oförglömligt!
Andra föreställningar att minnas är de med Lars Egge och Isa Quensel, med Sonja Stjärnquist, Maj Lindström och Harriet Forsell i operetter som Min syster och jag, Lilla Helgonet, Can-Can, Zigenarkärlek och Greven av Luxemburg.
Nyare verk som Annie get your gun och Kiss me Kate, spelades också.
Vilka fester genom åren, med färg, musik och sång!
Det bjöds även andra typer av underhållning. Många revysällskap gästade Parken: Klangerevyerna, Scalarevin, Casinorevyn, med kända artister som Katie Rolfsen, Naemi Briese, Gustaf Lövås och Elof Ahlre.
En grupp som år efter år fick folk att gå man ur huse var Malmstensgruppen.
Parken bjöd också på annat än den lätta underhållningen. Till den mer vägande kan räknas de många besök av Kungliga teaterns sångare och balett. En lysande rad av artister uppträdde här i flera operor Namn som Ahrne Ohlsson, Isa Quensel, Dora Lindgren, Hugo Hasslo och Elisabeth Söderström har låtit välljud flöda över oss i operor som Barberaren i Sevilla, Figaros bröllop, Madam Butterfly, Leendets land och andra verk.
Oförglömlig är Cramerbalettens besök. Man minns Teddy Rhodin i Den trekantiga hatten. Gerd Anderson som Den döende svanen.
Aldrig kan man väl glömma Wiveka Ljungs dans i Alfvéns Den förlorade sonen, där hon svävade fram, skenbart utan att ens snudda vid golvet med tåspetsarna."