Kerstin Kalered, som står för kostym och scenografi, Margareta Gustafsson och Lena Karlberg är ursprungstrion som drog i gång teatergruppen.
Nyanser av grått är en fri teatergrupp inom Kvartersteatern. I tredje kammaren repas det för fullt inför premiären den 24 februari. Ensemblen består av kvinnor i åldrarna 67 till 75, alla pensionärer med hår i olika nyanser av grått, och många med ett förflutet med engagemang inom politik, klimat, miljö och för den del teater.
En Kulturnatt för några år sedan, 2017, träffades Kerstin Kalered, Lena Karlberg och Margerata Gustafsson, som alla var med i arbetarspelet "Stiga vi mot ljuset" på 1970-talet, och som lite tappat kontakten under åren då livet kommit emellan.
Nu 40 år senare började de prata om hur roligt det skulle vara att göra någonting igen tillsammans, något annat, utifrån sin livserfarenhet och frågor som är aktuella utifrån deras kvinnliga perspektiv i den ålder de är i nu. Och vilka mer i bekantskapskretsen kunde tänkas vilja vara med? Nu är de elva, på och vid sidan av scenen.
Margareta Gustafsson i mitten. Till vänster Birgitta Andersson och Ulla-Britt Eriksson och till höger Eva Löthgren och Benita Rolfart.
Sex år tog det att nå fram till föreställningen "Nyanser av grått".
– Det här är en grupp som tagit tid på sig genom att vi har haft mycket samtal om livsaktualiteter. Vad har hänt oss under de här åren? Vi lever i en verklighet där det händer otroligt mycket saker: vi är med om förluster, närstående dör, och det kommer till barnbarn. Våra föräldrar försvinner. Vi får arbete med våra föräldrar, att få in dem på hem och andra saker, säger Margareta Gustafsson.
En annan stor fråga har varit att gå i pension. Hur ska livet gestalta sig efter det?
– Stora livsfrågor. Vad är viktigt på riktigt i den här åldern?
Jan Mårtensson är musiker och Kria Arvidsson sköter ljuset. Här med resten av gänget.
Ur de här diskussionerna, och utifrån nedtecknade improvisationer, har ett manus vuxit fram, om livet här och nu, med oro och glädjeämnen. Medlemmarna pratar om pepp, mod, vänner och hög igenkänningsfaktor.
– Det är en fartfylld, rolig, gripande, bitande föreställning, säger regissören Ann-Charlotte Sandelin och beskriver den som ett collage eller en cabaret.
– Jag tycker att pensionärer i dag kan vara en kamporganisation eftersom vi tillhör grupperingen som varit politiskt aktiva mer eller mindre i olika sammanhang när det gäller miljö, klimat eller partipolitik. Vi har varit en stark grupp från början. Det är ingen jävel som kan sätta sig på oss längre, inflikar Birgitta Andersson.
I dag syns äldre på ett annat sätt i media, äldre människor som faktiskt lever och är intressanta, som i SVT:s "Hotell Romantik", noterar gruppen.