Blossa-serien, som fortfarande har 90 procent av marknaden, får nog börja se upp. För flera av nykomlingarna är mycket konkurrenskraftiga. Inte minst flera av Dufvenkrooks glöggsorter är spännande och goda. Nykomlingen Tindra (som är gamla Saturnus) satsar stort i år med en rad nya smaker. Men resultatet är ojämnt, från delikat till knappt drickbart...
Kall eller varm
Jag tror också att de mest traditionsbundna glöggfantasterna, som tidigare hävdat "att det här är inte riktig glögg", har fått börja acceptera att denna juldryck i dag kan ha många skepnader. Flera av de smaksatta sorterna har fjärmat sig rätt långt från den gängse pepparkakskryddigheten och är mer egensinnig likör och starkvin - med endast lätt jultouch av de gängse brödkryddorna.
Flera går också minst lika bra att dricka kalla som varma. Det gäller till exempel Blossas cognacspetsade glögg och merparten av de vita sorterna.
Grumsigt glitter
Dufvenkrooks nyhet Amore, i klargul flaska, är ett gott starkvin. Har gjorts med grappa som bas och är smaksatt med hjortron och citrus. Ger ingen direkt julfeeling, men är definitivt angenäm.
Blossas årgångsglögg, som byter kryddning varje år, har i år havtorn och kanel som smakgivande komponenter. Riktigt lyckat, med en frisk bärig, långt kvardröjande, smak med tydligt kanelinslag.
Ibland går dock ivern att erbjuda något spektakulärt och annorlunda snett. Tindra Glittrande som innehåller ett glitter (som i icke genomskinlig glöggmugg bara ser ut som grumsig förorening) smakar flytande - och inte speciellt angenäm - gelé. Årets sämsta glöggköp. Men samma märke levererar även ett fynd.