– Vi jobbar inom tre områden; vatten, geoenergi och entreprenadborrning. Inom entreprenadborrning är det här vårt enskilt största uppdrag någonsin, säger David Johansson, vd för Finspångs Brunnsborrning som han driver tillsammans med brodern Martin.
Det är 80 år sedan Slussen i Stockholm senast byggdes om. Den nuvarande ombyggnaden är den femte i ordningen sedan drottning Kristinas sluss anlades 1642.
– Efter många politiska turer kom vi äntligen till skott och kunde börja riva 2016. Slussen är i mycket dåligt skick. Det är stora problem med grundläggningen, vittrande betong och rostande armering som gör att Slussen måste rivas och byggas upp från grunden, säger Eva Rosman, kommunikationsansvarig på Stockholms stad som är byggherre för det gigantiska projektet.
På vissa ställen är det sättningar på upp till 25 centimeter eftersom man inte nådde hela vägen ned till fast berg vid den senaste ombyggnaden 1935.
– Vägsaltet i kombination med den cement som användes på den tiden har inte varit bra, berättar Rosman.
Slussens ombyggnad är viktig för Stockholm, men också för resten av Mälardalen.
– Översvämningsriskerna i Mälardalen är idag oacceptabelt stora. Möjligheten att tappa ut vatten ur Mälaren är för liten för att förhindra översvämningar vid kraftiga vattenflöden till sjön. I och med ombyggnaden säkras dricksvattnet för cirka två miljoner människor i Mälardalen, berättar Eva Rosman när tidningen också sammanstrålar med Maria Lindström, kommunikationsansvarig på byggföretaget Skanska.
Det råder full aktivitet i höghuset där både Skanska och Stockholms stad har hyrt in sig för att arbeta med det omfattande bygget av Nya Slussen. Utsikten är magnifik och utmaningarna många.
– Bussarna och tunnelbanan måste gå, bilar måste åka, gående och cyklister måste fram. Varje dag passerar 400 000 personer Slussen. Hade vi stängt av Slussen helt så hade allting gått mycket snabbare, men då hade vi fått en trafikinfarkt så det var aldrig ett alternativ, säger Eva Rosman.
Allting ska vara klart år 2025, men det beror till stor del på vad som hittas i marken.
– Vi samarbetar med länsstyrelsens arkeologer för att kunna planera så mycket som möjligt. Det finns alltid arkeologer på plats i fall vi skulle hitta något intressant. Det har hittats många saker och Stockholms historia har till viss del skrivits om. Det är jätteroligt med alla fynd och de utgrävningar som görs är de största sedan utgrävningarna av Birka. Men det är dubbelbottnat eftersom vi också är satta under hård tidspress, säger Eva Rosman.
I snitt är sammanlagt 300 personer igång varje dag, både på kontoren och ute i verkligheten för att få till Nya Slussen.
Det är i den här miljön Finspångs Brunnsborrning jobbar med att borra ned rör som ska hålla den nya stålbron på plats. Den nya huvudbron mellan Södermalm och Gamla Stan ska ha plats för åtta körfält, med breda gång- och cykelbanor. Den nya bron blir 45 meter bred, 140 meter lång och kommer att väga 3 500 ton. Totalt ska 3 000 pålar säkra Nya Slussen.
– Det är en riktig utmaning för oss. Rent borrtekniskt kan det inte bli mer avancerat. Vårt företag har funnits i familjen i 40 år och nu sätts vi verkligen på prov. Ett problem är att när man når berget så är det poröst. Det gäller att fortsätta borra tills vi når en bit ner i berget, berättar David Johansson och fortsätter:
– Samtidigt är det lärorikt att få vara med på den här resan.
En resa som blev möjlig först efter en rejäl investering. En helt ny borrigg från Tyskland för 14 miljoner kronor var ett måste för att få vara med i de upphandlingar som gjorts när det gäller Nya Slussen.
– Det är vår största investering i en enskild maskin någonsin. Dels var vi helt enkelt tvungna för att klara det här åtagandet, dels hoppas vi förstås att den nya borriggen ska ge oss mer affärer i framtiden. Till exempel när Ostlänken byggs, säger David när vi är på väg in på själva området, där det för en oinvigd råder ett organiserat kaos.
Ett företag gräver på ett ställe och ett annat borrar ned pålar på en annan plats. Det dånar och smäller lite överallt.
Där arbetar borrarna Michael Thern och Lennart Lindberg. Michael hanterar själva borriggen och Lennart kör lastmaskinen. Material och maskiner väger cirka 130 ton, men pråmen känns riktigt stadig. Stadigt arbetar också duon när Lennart lyfter upp ett långt stålrör som han med precision trär in i borriggen. Snart är röret på väg ned i berget.
– Här går det bra. Först är det sex till åtta meter vatten, innan det blir lera och grus och till sist kommer vi in i berget, förklarar Michael Thern.
Lennart och Michael bor i Stockholm i veckorna och en tredje medarbetare, Erik Johansson, turas också om att arbeta med borrningen.
– Grabbarna gör ett fantastiskt arbete. Utan deras kunskap och driv att lära sig mer hade vi aldrig fått det här uppdraget, säger en mäkta stolt vd för Finspångs Brunnsborrning.