Utanför ett övergivet hus i en avlägsen bergsby på norra Teneriffa hittar jag en julstjärna i full blom. Busken är visserligen gles och därmed ur vårt skandinaviska sätt att se det kanske inte särskilt vacker. Men den lite spretiga och kantiga formen har onekligen sin charm. Den är dessutom enormt hög, närmare tre meter upp i luften blommar de röda stjärnorna. Fast egentligen är de röda bladen inga kronblad, utan en del av plantan som brukar kallas högblad. Själva blommorna är istället små, gula och oansenliga i mitten av alla de röda bladen.
Den som rest runt i södra Europa, på Canarieöarna, i Mellanamerika, södra USA och Mexico så här års har säkert lagt märke till dem. Julstjärnorna växer nämligen mer eller mindre vilt i de här områdena. Eftersom de är tåliga i sina ursprungsmiljöer hittar man dem ofta just lite övergivna, ungefär som våra trakters syrener eller andra torpväxter.
Julstjärnan upptäcktes av västvärldens botanister redan i början på 1800-talet i Mexico, där den härstammar ifrån. Det var den förste amerikanske ambassadören i Mexiko, Joel Poinsett, som upptäckte plantan för västvärldens del. Han var en hängiven amatörbotaniker och skickade hem några plantor till sin hemstad Philadelphia. I Amerika fick julstjärnan därför namnet Poinsettie efter sin upptäckare. Julstjärnan som alltså blommar kring jul även i vilt tillstånd blev snart en symbol för julen och kärleken. I många länder har den namn som tydligt pekar på symbolvärdet. I Frankrike heter den till exempel étoile d'amour, kärlekens stjärna, och i Spanien flores de la noche buena, den heliga nattens blomma.
Som julblomma började julstjärnan dock först att lanseras i USA. Den såldes som snittblomma i Kalifornien, och det var egentligen först i mitten av 1900-talet den slog igenom som krukväxt i Europa. För att julstjärnan ska blomma till jul på våra breddgrader krävs nämligen lite specialbehandling. Den går i blom först när dag och natt är ungefär lika långa. Odlarna i Sverige och norra Europa måste därför mörklägga sina växthus redan i september så att stjärnorna får en obrutet mörk nattsömn i minst tolv timmar. Det är först då den utvecklar sin blodröda färg och så småningom kan väckas ur sin törnrosasömn lagom till advent.
Lite kuriosa:
Julstjärnan härstammar från Mexico, där den i vilt tillstånd blir en buske på uppåt fyra meters höjd.
Det latinska namnet är Euphorbia pulcherrima.
Aztekerna utvann ett färgämne ur julstjärnans röda blad, som sedan användes till textilfärgning och kosmetika. Även växtsaften i stjälkarna användes, till febernedsättande medicin.
Enligt den aztekiska legenden kommer den röda färgen från blodet från det brustna hjärtat hos en gudinna.
Julstjärnan upptäcktes av västerländska botanister i början av 1800-talet, men det var först i början av 1900-talet som den började lanseras som julblomma.
Till en början såldes julstjärnan mest som snittblomma. Det var först på 1950-talet man hade lyckats förädla fram sorter som går att odla som krukväxt och tål att stå i inomhustemperatur på våra breddgrader.