"Vi möts i musiken"
När Elise Einarsdotter var liten brukade hon leka radio. I sommar blir leken allvar, från juni till mitten av augusti kommer hon att leda en programserie i P2.
Foto: Olle Steinholtz
För egen del började intresset för musik med att det stod ett gammalt piano i barndomshemmet på Österlen i Skåne. Elise berättar att hon älskade att spela på det. Ofta tog hon ut egna melodier eller gick på gehör efter att ha hört en låt på radion.Intresset höll i sig och under gymnasiet bildade hon och några kompisar ett band.- Det är ju ett tag sedan, i början av 1970-talet. Jag var mycket inne på jazz och improvisation men då var det förbjudet på musikhögskolan. Så i stället sökte jag stipendium och flyttade till Boston i USA, berättar hon.Där blev hon kvar hon kvar i fyra år och när hon sedan flyttade hem igen hade reglerna på huvudstadens musikhögskola mjukats upp en aning och Elise fick vara med och starta en jazzutbildning.- Nu har även den blivit en institution och konservativ, påpekar hon.Pappa politiker
Parallellt med musiken finns ett starkt engagemang hos Elise. Genom att kommunicera och skapa samarbeten finns en vilja att förändra. Till viss del är det drag som kommer hemifrån.Pappa Einar, nu pensionär, var en driven centerpolitiker och motståndare till kärnkraften. Elise är noga med att påpeka att hon själv är politiskt obunden, men det betyder inte att hon inte bryr sig om det som händer i samhället.En fråga som hon gärna tar upp är jämställdhet inom musiken.- Man kan tänka på hur man väljer vilka som ska spelas i radion, Är det fifty-fifty kvinnor och män? Nämns lika många kvinnor som män när man undervisar om kända kompositörer? Anställer jag lika många kvinnliga dirigenter som manliga?"Ingenting att förlora"
Hon passar på att ge en eloge till Länsmusiken i Stockholm som till hösten kommer att ha lika många kvinnliga som manliga kompositörer i sin repertoar.- Jag tycker att man kan vara uppmärksam i varje handling och varje steg. Vi har ingenting att förlora på det. Det blir bara högre kvalitet och roligare. Det är bara plus.
Namn: Elise Einarsdotter.Fyller: 55 år den 11 juli 2010.Bor: I Stockholm.Familj: Maken Olle Steinholtz och dottern Vanja, 20 år.Aktuell: Leder radioserien Elises sommarsalong i P2 fram till den 11 augusti.Karriär i korthet: Studerade på Musikhögskolan i Stockholm 1979-81. Verksam jazzpedagog 1981-88. Medlem i gruppen Tintomara. Bildade EEE, Elise Einarsdotter Ensemble, 1984. Har släppt totalt 13 skivor varav den senaste Hymne a L’amour med maken Olle Steinholtz. Har turnerat i Australien, Indien, Sydafrika och Etiopien. Skriver musik och lyrik för kör och orkestrar. Tilldelades LO:s kulturpris 1993, Stockholms stads hederspris 1998 samt Jan Johansson-stipendiet 2007. Sitter i styrelsen för Stim och Skap. Ger föreläsningar om musik.Om att fylla 55: "Jag känner mig ganska glad. Jag har förmånen att leva på ett sätt som jag älskar att göra. Jag har musiken, jag springer Tjejmilen och åker Tjejvasan. En typisk grej som många börjar med efter 50. Det är väldigt kul."Så firar jag födelsedagen: "Jag kan tänka mig att det blir ombord på vår segelbåt, eller på en brygga vid havet tillsammans med familj och vänner. Det blir blommor, kaffedoft, god mat och mycket musik."Om att fylla år på sommaren: "Jag tror man formas lite av vilken årstid man är född på. Själv är jag präglad av att det är så blomsterrikt och finns jordgubbar och hallon. Fast under mina födelsedagar har det varit en hel del ösregn också."Läser just nu: "Jag har precis avslutat Vad jag älskade, av Siri Hustvedt, den var jättefin. Sen tycker jag mycket om Herbjörg Wassmo, Klas Östergren, Isabelle Allende och Niklas Rådström. Jag läser också mycket lyrik: Maria Wine, Wislawa Szymborska, Merete Mazzarella, med flera. Jag gillar att ha den parallella handlingen med mig."Favoritplats: "I havet med horisonten i sikte. Och vid flygeln."Hobby: "Jag är väldigt fäst vid segling, och att vara i naturen, gå med hunden. Sen är jag bra på att baka matbröd. Jag var inne på surdeg ett tag men det blev för omfattande. Jag brukar använda grovt rågmjöl, lite vitt mjöl, linfrö, lite torkad frukt och nötter. Till det dricker jag starkt kaffe och äter naturell yoghurt - det är det jag går på."Om jämställdheten inom musiken: "De senaste fyra-fem åren tycker jag att det har skett en hel del förändringar, men jag tror att det har gått lite långsammare än i andra yrkesgrupper."Framtiden: "Min förhoppning är att få fortsätta vara frisk, ha energi och nyfikenhet och våga ta nya steg och inriktningar. Sen om det bär av internationellt, eller om det är nya konstellationer, bandkonstruktioner, får vi se. Musiken är alltid i centrum och det ena ger det andra."
Så jobbar vi med nyheter