Syrligt vårtecken

Rabarber är bland det första som dyker upp i landet på våren. Vårt förhållande till rabarber är kopplat till vår, men det hjälper inte på den internationella arenan. I franska kokböcker anses rabarber vara i det närmaste oätlig. Möjligtvis kan man tänka sig att använda växten i medicinskt syfte. I äldre franska kokböcker beskrivs rabarbern ha utmärkta laxerande egenskaper. Fast då visste man inte riktigt vad man gick miste om. De arma stackarna stoppade nämligen i sig rabarberrötter. Inte undra på att det gick som det gick. Bäst smak nu
Först i mitten av 1800-talet insåg man att det var stjälkarna som skulle ätas. De var visserligen betydligt smakfullare, men att sträcka sig till att beteckna dem som goda klarar man inte ens av i dag. Engelsmännen är däremot mer intresserade av rabarber, inte minst som chutney att servera till heta rätter, gärna sådana med indisk kryddning. Ursprungligen kommer rabarbern från Sibirien. Växten är flerårig och bästa smaken har den under våren och försommaren. Längre fram i sommar blir stjälkarna lätt träiga, men håller man efter rabarbern och inte låter den stå för länge kan man använda den långt in på hösten. Bra putsmedel
Rabarber är rik på oxalsyra som i sin tur binder kalcium. Av den anledningen bör man undvika att ge rabarber till små barn. Mjölk eller grädde bör alltid serveras till eftersom det minskar oxalsyrans negativa effekt. I stora delar av världen anses rabarber fortfarande bara vara en medicinalväxt, speciellt bra för matsmältningsorganen. Vidare kan rabarberrot användas för att färga hår gult och krossade rabarberblad lär vara effektiva som putsmedel för mässing och koppar.

Information till våra läsare

Syrligt vårtecken

Plötsligt börjar det spira i trädgårdslandet. Först en stor knopp som efter några dagar skjuter iväg stjälkar åt alla håll och kanter. Visst känner vi igen växten. Det är rabarbern som är på väg upp ur jorden.