Lisbeth Larsson fäster ett grönt blad på en vit kopp med flinka fingrar och en bit av en disktrasa. På andra sidan bordet sitter Irene Almberg och målar en mörkblå rand runt kanten på vita tallrikar.
- Jag jobbade femton år i den gamla fabriken för länge sedan. Sen blev jag hudterapeut. Men nu är jag tillbaka igen, berättar hon.
Orten har förändrats. På 60- och 70-talen arbetade över tvåtusen personer i porslinsfabriken, som rymde 27 000 kvadratmeter under sitt tak. Ortens befolkning räckte inte till utan arbetskraftsinvandring.
- På 50-talet kom finländarna hit. Sen var det italienare och portugiser på 60-talet och jugoslaver på 70-talet. Och i slutet av 80-talet kom en del indier hit för att jobba på sanitetsporslinsfabriken.
I dag räknas personalstyrkan till knappt 20, och huserar på en golvyta om 5 000 kvadrat. Att vi har hamnat mitt i julruschen märks inte mer än på koncentrerade miner. Någon trängsel på fabriksgolvet är det inte tal om. Annat var det förr.
- Klockan fyra gick det som ett lämmeltåg genom orten. Då ringde klockan att arbetsdagen var slut, och de flesta cyklade hem.
- Alla som bodde här jobbade på fabriken då. Säger man att man jobbar på Gustavsbergs porslinsfabrik i dag får man alltid frågan om inte den är nedlagd.
Orten har genomgått en enorm förändring, men tack vare pendlingsläget till Stockholm är Gustavsberg långt ifrån en gammal insomnad bruksort som det finns en del andra exempel på i landet. Och porslinstillverkningen är i mångt och mycket densamma.
- Men vi har gått tillbaka till en mer hantverksmässig tillverkning, ungefär så som den såg ut på 30-talet. Vi tar i varje produkt 42 gånger, berättar Christina Strandberg som är vd på företaget och uppvuxen på orten.
Hur många föremål Irene tagit i genom åren vill hon inte ens tänka på. Förr var det Wilhelm Kåges Argentavaser som hamnade under hennes penseldrag. I dag är det mest enkla ränder, eller fantasifulla dekorer av Stig Lindberg, som marknaden aldrig verkar få nog av.
- Japanerna älskar Stig Lindberg, vi säljer mycket i Japan, berättar Christina Strandberg.
Gamla Lindbergska klassiker som Berså, Adam och Eva är sedan några år tillbaka åter i produktion. Och enligt det licensavtal man har med gamla ägaren KF får dekorerna bara tillverkas här på orten. Något som kanske garanterar fabrikens fortlevnad i ytterligare någon tid.