Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Strömstedt skriver om det skamfyllda

Vad är viktigt, vad är sant i en berättelse? Var går gränsen mellan det privata och det personliga? Det är frågor som dyker upp under ett samtal med författaren Margareta Strömstedt.

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Stockholm (TT Spektra)2011-05-19 03:00

Självbiografisk fiktion. Så definierar hon med viss tvekan genren till vilken hennes förra roman Natten innan de hängde Ruth Ellis kan räknas. Boken blev mycket uppmärksammad när den kom; välformulerade brottstycken ur livet, med fokus på det mer än halvsekellånga äktenskapet med skribenten och chefredaktören Bo Strömstedt, och 1900-talets kvinnoroll som var så begränsande för den som ville förena familjelivet med en tillvaro som skapande intellektuell.

- Jag tycker att det finns en väldigt klar skillnad inom mig mellan det personliga och det privata. Jag känner när jag överskrider den gränsen, och om man fastnar i det privata blir det inte bra. Det är inte roligt, säger Margareta Strömstedt.

- Men jag har upptäckt att det mest skämmiga, det mest omöjliga att berätta, det hör till det personliga som alla gömmer och är rädda för att uttrycka.

Pappa berättaren
Berättandets konst lärde hon sig av pappan, som var pastor i Missionsförbundet. Han kunde tala i bilder på ett sätt som fångade åhöraren, och visste att det inte var detaljernas hundraprocentiga sanningshalt som avgjorde en berättelses äkthet.

- Mamma var en passionerad sökare efter det exakt sanna, på det viset att hon trodde att det fanns en sanning. Hon tyckte att min pappa ljög när han berättade. Han kunde säga att det var på sommaren något hände, och det var det ju inte alls. Det var i november och det hade redan fallit lite snö. Hon stod inte ut med att han förvrängde sanningen, som hon sa.

- Men det kunde han göra för att få en bättre historia, som sade mycket mer om det han ville berätta.

Man måste leva
På samma sätt kan en författare förklä sina personliga erfarenheter genom att förändra detaljer och skapa alter egon för att slippa peka mot sig själv. Men det förändrar inte det faktum att en riktigt bra roman måste vara självupplevd. Den går inte att hitta på. Ska det bränna till i läsaren måste det skrivna ligga mycket nära författaren, på gränsen till det förbjudna.

Själv har hon haft åtskilligt att ösa ur. Skrivandet är ett sätt att bearbeta och ta sig igenom livets motgångar.

- Men man får inte tänka att man välkomnar det förfärliga för att man ska kunna skriva om det, säger hon och konstaterar i nästa andetag att hon visst har träffat författare som tänker så.

- Men man måste leva. Inte för att i varje ögonblick iaktta sig själv och dem man är med, men man måste få lov att vara mycket, mycket nära det som händer.

Roligt att böcker lever
Att hon har vågat skriva så personligt om svårigheterna i sitt eget äktenskap och att äktenskapet trots allt lever vidare, tillskriver hon sin "ganska fantastiska" man som läste och uppmuntrade henne att publicera. Men även om hon har ett djupt personligt förhållande till det hon skriver är det ändå inte några litterära alster hon framhåller som livets höjdpunkter när hon blickar tillbaka. Barnen och barnbarnen är det som skänker den stora glädjen.

- Det är det som lever och rör sig som ger mig så väldigt mycket. Böcker ligger och står ju där de är. Men sedan är det väldigt roligt när någon hittar en bok, blir berörd och skriver brev. Då märker man att böckerna lever.

Namn: Margareta Strömstedt.

Fyller: 80 år den 19 maj 2011.

Familj: Maken Bo Strömstedt, 82, sonen Niklas Strömstedt, 53, dottern Lotten Strömstedt, 49, samt fem barnbarn.

Bor: Lägenhet på Södermalm i Stockholm, med utsikt över Tantolunden och Årstaviken.

Aktuell: Planerar att bli färdig med en ny bok till sommaren, i samma genre som Natten innan de hängde Ruth Ellis. "Denna bok är lite mer knuten till människor som jag har träffat. Vänner och bekanta, Astrid Lindgren, Tove Jansson, Axel Sandemose, samtidigt med paralleller till mitt eget liv."

Karriär i korthet: Började som lärare, sedermera verksam som barnbokskritiker på Dagens Nyheter, som tv-producent och översättare. Författardebut 1961 med sagoboken Fjärilar i klassen. Har sedan dess skrivit barnböcker, romaner, bland annat Julstädningen och döden (1984) och Församlingen under jorden (1990), en biografi om Astrid Lindgren (1977) och den personliga Natten innan de hängde Ruth Ellis (2006). Har fått ett flertal litterära priser och blev 2007 hedersdoktor vid Växjö universitet.

Så firar jag födelsedagen: "På ett slott i Sörmland med alla mina barn och barnbarn och min man och ingifta. Där ska vi fika och äta fyrarättersmiddag och sova i slottsgemaken, och dagen därpå åker vi hem. Roligt!"

Om att fylla 80: "Min pappa var 82 när han var ute i landet i Småland och satte potatis, rädisor och sallad - han jobbade för hårt helt enkelt, och sedan på kvällen kom det en smäll i hjärtat och han segnade ner och dog. Tänk att få dö så, med händerna i jorden, för att ens barn och barnbarn ska få nypotatis att äta till midsommar. Det är en gåva att livet fortfarande finns i en och att slippa vara upptagen med tankar på sin ålder."

Saker som engagerar: "Att inte barn ska fara illa. Jag står på barnens sida, och uppmanar alla att betala till Bris."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om