För många år sedan arbetade jag tillsammans med en grekisk kock. Han kunde konsten att göra slut på en hel kryddhylla på några dagar. När jag stekte vanliga svenska köttbullar, mesigt kryddade med salt och peppar dundrade han på med snart sagt allt i sina. Fransk senap, rödvin, oregano, timjan, vitlök i mängd och antagligen en massa annat. Mina köttbullar smakade som man kunde förvänta sig, det vill säga svenskt, hans var rena explosionen i munnen. Gästerna gillade båda sorterna, men när jag skulle äta efter lunchskiftet fick det bli kollegans köttbullar.
Miniatyrmat
Så är det nästan alltid med grekisk mat. Den smakar mycket och lämnar ingen oberörd. Ändå är det förhållandevis enkla råvaror och tekniker som används. Är man sugen men inte riktigt vet på vad kan man alltid äta grekiska smårätter, eller mezédes som kan vara i princip vad som helst fast i miniatyr. Som turist i Grekland kan man "mezza" sig fram under flera dagar utan att känna att man kört fast eller ens känner sig hungrig. Skillnaden mellan plockmat och traditionella varmrätter är liten med undantag för portionsstorleken. Horiatiki, eller som vi säger "grekisk sallad", är en lagom måltid en varm dag. I mindre portion funkar den som förrätt med en bit bröd.
Färsk frukt
Souvlaki är citron- och oreganomarinerat kött som steks eller grillas på spett. Lammkött är vanligast, men även fläsk- och nötspett finns. Här är det viktigare med köttets mörhet än varifrån det kommer. Souvlaki serveras gärna med tsatsiki som är en vitlöksdoftande gurkdipp på yoghurtgrund.
Desserter i traditionell mening är ovanliga. En honungssötad valnötspaj kan passera, men vanligtvis är det färsk frukt som får avrunda måltiden.