Skidfint land
Klas-Göran Ekberg, 72, har gått ner åtta kilo på åtta veckor. Receptet: Träning. I bakgrunden syns Stellan Pettersson, 67. "Jag har blivit rörligare sedan kah började att träna", säger han. Foto: Malin Perk
Foto: Malin Perk
3 600 meter över havet och med en fallhöjd på nästan en kilometer behöver Dizin, störst av Irans knappt 20 skidsystem, inte skämmas för sig. Den som förälskat sig i champagnetorr snö liknande den i Nordamerika, förstår varför den är lika lättåkt även när den är flera dagar gammal.Shahen lät bygga systemet i slutet av 1960-talet. När mullorna tog makten efter revolutionen 1979 förstatligades anläggningarna och förföll. Under flera år var skidåkning förbjuden och i dag är Dizin en konserverad rest av 1970-tal. Det som skulle bli byns tredje hotell är fortfarande samma halvfärdiga stålskelett som när arbetet avbröts.Men det rör på sig.- Det första vi gjorde var att byta liftvajrar, säger Nader Emami.För några år sedan var han med om att ta över driften från staten, och steg för steg tas det som en gång övergavs i bruk på nytt. En ny lift är på gång, 30 år efter det att stolparna slogs i marken."Hit åker man för skidåkningen"
Några väl gömda biljardbord är byns enda kvällsnöje. Och samtidigt en del av anledningen att turistinvasionen låter vänta på sig. Alkohol är strängt förbjudet i Iran och den inhemska alkoholfria ölen - smaksatt med citron eller jordgubb - är inget vidare substitut för de som kräver charteräkta afterski.Det är förstås inte nattlivet som lockar i Iran.- Hit reser man för skidåkningen och kulturen, säger Mattias Jansson, som gör sin sjunde säsong i Dizin som reseledare för svenska Pathfinder.Trots att de pistade backarna egentligen är ganska snälla, är svenskarna och norrmännen som han tar emot rutinerade åkare.- Annars kommer man inte gärna på tanken att åka hit.Han skulle kunna lägga till att så gott som alla är killar. Iran har dåligt rykte i jämställdhetsfrågor. Det är visserligen inte länge sedan som kvinnor och män åkte i olika backar, men i dag erbjuds möjligen kvinnor att gå före i liftkön.Liberal fristad
Om Dizin som skidort är en resa bakåt i tiden - skruvade stålkanter är ingen ovanlighet - så är det kulturellt en resa in i en framtid dit nästa generation välbeställda iranier verkar vilja styra landet. Flera är de jag möter som har växt upp, studerat eller investerat utomlands. Kulturer har redan möts och anammats. Dizin är något av en liberal fristad, på bekvämt avstånd från sedlighetspolisen i huvudstaden.Här låter unga iranskor, sminkade som om de vore på väg till sitt första skoldisko, huvudduken falla så långt att den närmast fungerar som halsduk. Och här verkar inte alkohol, förbud till trots, vara någon bristvara. Fickpluntorna är många.
Så jobbar vi med nyheter