Skandalreportaget som inte blev gjort
I påsk sänds tv-dokumentären om den omsusade "Fröken Julie" med Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie. - Jag hade kunnat göra ett skandalreportage men valde bort det, säger filmaren Ann Victorin.
Thommy Berggrens "Fröken Julie" från 2005 med Mikael Persbrandt, Maria Bonnevie och Ingela Olsson blev en av Dramatens mest omtalade uppsättningar i modern tid.Foto: Carl-Johan Söder/SVT
Foto:
- Aftonbladet också? Nähä?! HAHAHA! Herregud. Expressen har jag sett och jag tycker de går lite för långt. Jag jobbade där förut, men nu vet jag inte vad de håller på med, säger Ann Victorin, producenten bakom tv-dokumentären "Fröken Julie - 100 år i rampljuset".
Titeln syftar på att Strindbergs pjäs var djupt kontroversiell redan före premiären. Pjäsen refuserades av både svenska teatrar och Bonniers; den ansågs för rå, för sexuell och för naturalistisk.
Kärleksturer
I sin film konstaterar Ann Victorin att pjäsen i alla tider påverkat dem som arbetat med den, att "många förhållanden har uppstått och spruckit kring ?Fröken Julie?". Uppsättningen på Dramaten går till historien för kärleksturerna mellan Persbrandt och Bonnevie, en historia som briserade efter att arbetet med dokumentären egentligen var avslutat.
Kom ikapp
- Verkligheten kom ikapp och gjorde att vi var tvungna att lägga till ett avsnitt. Det var nödvändigt att låta Micke kommentera löpsedlarna, så jag ställde en enda fråga till honom: Hur kändes det att gå in på scenen och veta att publiken nyss gick förbi löpsedlar om hans privatliv?
Ett känt par
- Jag tycker att han svarade klokt: Vi är ett känt par, det här har hänt men scenen borde vara ett fredat rum och jag hoppas att publiken under pjäsens gång glömde bort vad som stod på löpsedeln.
Frågan är om publiken kunde göra det. Trots allt ökade intresset för pjäsen snabbt i takt med skriverierna.
Ann Victorin säger att en del av publiken säkert lockades av uppmärksamheten kring Persbrandt och Bonnevie.
- Men samtidigt såldes biljetterna slut så fort de släpptes, och det var före skriverierna. Oavsett det privata var det en häftig pjäs med en lockande ensemble.
Samma sits
Ann Victorin satt lite i samma sits som Dramaten: Hon hade kunnat utnyttja skandalerna för att öka intresset kring sin dokumentär. Men hon säger att hon inte varit frestad:
- Njaa, det som vi gjorde tycker jag var mer mitt i prick. Om vi får en publik framför tv:n som inte vanligtvis är intresserad av teater, då är jag jätteglad att filmen ger dem en kulturell infallsvinkel. Det är ett mervärde att nå människor man inte nått annars. Jag skulle inte vilja ha filmen annorlunda. Om jag hade velat göra ett skandalreportage hade jag kunnat, men det valde jag bort.
Feghet
Faran med den arbetsmetoden är att man kan bli anklagad för feghet, för att inte ställa de obekväma frågor som publiken vill ha svar på. Och risken ökar när tittarna ser hur Persbrandt i den mest laddade scenen pekar och skriker "Stäng av den där jävla kameran!" - och kameran stängs av.
- Jag tycker att det handlar om ömsesidig respekt. Dessutom tycker jag att det säger mer att stänga av, man är inte inne och snaskar utan lämnar över till tittaren att tänka, säger Ann Victorin.
- Just i den scenen hände mycket annat som vi inte visade. De var irriterade, tyckte att repetitionstiden rann ut, Maria tappade klacken. Det är klart att man blir stressad i det läget.
"Fröken Julie - 100 år i rampljuset" visas påskafton i SVT2.
Så jobbar vi med nyheter