Bilden av kräftkalas är nyfångade kräftor som får koka med krondill i stora grytor för att sedan ätas i skymningen följande kväll. Och visst, så kan det vara, men de flesta kräftor är fångade för länge sedan på andra sidan jordklotet. Där är det inte lika klockrent hur en kokt kräfta bör smaka i en svensk mun, varför många nyanser försvinner i allt från felkryddning till lång fryslagring. Enda sättet att få ordning på kräftpaketet är att tina och lägga om i ny, kall lag. Vänta ett dygn och njut.
Grovsaltat
Det finns fallgropar i hanteringen. Krondillen som läggs i lagen när den kokats upp ska tas ur så fort kastrullen lyfts av spisen. Låt lagen kallna helt, lägg i de redan kokta kräftorna med ny, fräsch krondill. Dessutom måste man ha salt utan jod för att inte kräftorna ska få en obehaglig bismak. Bästa valet är helt vanligt grovsalt som ger rätt smak på all inläggningslag vare sig det är kräftor, gurka eller något annat som ska läggas in.
Smörfräst
I det här fallet tar vi ut svängarna och kryddar kräftlagen extra med stjärnanisfrön och chili. Det ger en spännande smakbrytning med kryddor som traditionellt trivs väldigt bra i sällskap med skaldjur.
Till kräftskivan dukar vi fram en hemlagad paj fylld med smörfräst färsk fänkål, späda morötter och paprika.
Alla kräftor behöver inte ätas med fingrarna. Testa att koka en enkel kräftsås och servera den med smörstekt gösfilé, späda grönsaker och toppa med en kräfta och krondill. Gott, jag lovar, och dessutom vackert som ett litet konstverk gjort med naturen som palett.