Rydbergs skräck för att vara tråkig

Ett ungt par möts på en bar och förälskar sig i varandra. De har ett gemensamt förflutet, som han minns men som hon har förträngt. Han försöker få henne att minnas och lyckas till slut.Familjehemligheter
Carina Rydbergs nyskrivna pjäs "Satanisterna" för Göteborgs stadsteater har en del gemensamt med hennes senaste roman, "Den som vässar vargars tänder". Det handlar om familjehemligheter, om ett trauma som aldrig bearbetats och det är en berättelse som rör sig ganska fritt i tid.- Pjäsen är inspirerad av film. Den börjar med slutet, fortsätter med mitten och slutar i början. Skulle jag berätta historien på ett annat sätt hade den bara blivit förutsägbar, säger Carina Rydberg.Stadsteatern beskriver pjäsen som en thriller, men det vill varken Carina Rydberg eller regissören Birte Niederhaus hålla med om."Spännande pjäs"
- Du ska inte vänta dig skräck, men jag vill att det ska vara en spännande pjäs, som gör publiken intresserad av karaktärerna. Och kanske lite otäck också, säger Carina Rydberg.Som scendramatiker betraktar hon sig som nybörjare, och nu väntar hon spänt på hur pjäsen ska mottas. Tråkig är nog det värsta tänkbara omdömet.- Det är inte många teaterföreställningar jag orkar sitta mig igenom. Det har jag haft i bakhuvudet när jag har skrivit den här pjäsen. Man får inte säga det egentligen, men fan vad teater är tråkigt ibland.Älskar Norén
- Jag älskar att titta på Norén. Det är aldrig tråkigt. Många tror felaktigt att om det är underhållande så är det banalt och ytligt. Så är det inte alls. Det finns ingen ursäkt för att vara tråkig.I vår sätter Radioteatern upp ännu en nyskriven pjäs av Carina Rydberg och ytterligare en är planerad - något som har gått ut över romanskrivandet. Science fiction-romanen "Främlingarna" är fortfarande inte riktigt klar, men har av förlaget lovats ut till hösten.

Information till våra läsare

Rydbergs skräck för att vara tråkig

Carina Rydberg är rutinerad radiodramatiker. Med "Satanisterna" debuterar hon på teaterscenen. Viktigast är att publiken sitter kvar, menar Rydberg, som själv har ett kluvet förhållande till teatern.