För det är just en del av en rot det handlar om. Växten heter Zingiber officinale och kommer ursprungligen från södra Asien, men odlas i dag i de flesta tropiska länder. Ingefära har använts under flera tusen år och i Kina började den odlas minst 500 år före vår tideräknings början. Inledningsvis mest som medicin, men snart utvidgades användningsområdet till smaksättning av mat. Man åt den också kanderad (sockerdoppad) som godis. Under medeltiden var ingefära en uppskattad krydda även i svenska kök, men sedan avtog intresset.
Till kött
Först under senare år, inte minst med det ökade intresset för asiatisk mat, har ingefära blivit en vanlig krydda i svensk matlagning. I dag hittar vi färsk ingefära i snart sagt varje grönsaksdisk. Annat var det på 1960- och 1970-talen, då man fick hålla till godo med den torkade varianten eller söka sig till specialaffärer.
Ingefära passar till nästan all matlagning. Feta köttbitar upplevs som mindre feta om de kryddas med ingefära. Kombinationen skinkstek och ingefära är en klassiker, men samtidigt växer mager kyckling precis lika mycket i smak av en dos ingefära.
Dominerar
Ingefära ingår som en del i curry och i måttlig mängd fungerar ingefära som en naturlig smakförstärkare, det vill säga den höjer smaken utan att ta över smakbilden. Just den egenskapen gör att ingefära ofta används som krydda i korvar och andra charkuterier. Gör man egna experiment med ingefära bör man ha i minnet att kryddan är dominant. Krydda försiktigt till en början och öka sedan på om det känns rätt.
Så här i förkylningstider fungerar ingefära som rena medicinen. En kopp varmt ingefärste lindrar vid traditionella förkylningsbesvär, samtidigt som den har en uppiggande effekt.